Det knarrar stegvis i trappan ner mot den skramlande vrån. Den nedstigne bär på en knöglig lista som han skrivit på baksidan av ritningar från framtiden.

”Ok. Nu får ni vara klara!” Vrålar planbäraren egenmäktigt åt de tre tekniska giganterna, utan respons. ”Ni har stått här nere och bankat på den där plåthögen i flera decennier.”

Moretime-uret visar på 11.32 25/05-2010. الوقت ينفد - Tiden rinner ut.

"Yalla! Tidsmaskinen måste vara klar nu!” framhåller han hetsigt, återigen utan gehör. Är det här verkligen de geniala filantroperna, vetenskapsidkarna som hans blivande vän Julius talat så gott om? Deras sätt påminner honom mer om underbetalda fackmän. ”Hoppas bara de lyckas göra ett bättre jobb än de från framtiden.” Muttrar han med en nedstämdhet som bekräftar att denna mellanlandning 2010 är det värsta som hänt honom.

”Om mötet mellan två själar sker i repris blir sammanträdet ristat i ödet” refererar han den arabiska budbäraren besinningsfullt. Varför skulle han mellanlanda just här i detta tidsrum? var det ett olyckligt misstag? Kan det verkligen ha varit en så oturlig förvillelse som fick honom hit? Kanske tyckte de framtida vetenskapsmännen att hans uppdrag var själviskt och omoraliskt och att de på dessa grunder skickade honom hit med flit. Eller kanske är det annalkande missödet högre makters bestraffning av en man som kommer leka, leker och har lekt Gud.

Statusraden på Facebook gör sig påmind med tätare intervaller: 12.00 – Lunch med dalahingst (25/05-2010). Formalia: Fyra siffror och tre ord. Inferens: Två människor - inte jag. Det är den hingsten hon kommer gifta sig med och lunchen är det första mötet, nu för andra gången. ”Den sista måltiden för vår kärlek” tänker han. Tanken är svindlande. Adrenalinet tilltar - kroppens språkrör för själen som strängt åberopar ve och vånda eller salig sällhet (i det här fallet det förstnämnda).

"Klart...” konstaterar en i Da Vinci-trion, som om hon inte gjort annat i sitt liv än att färdigställa tidsmaskiner.

”Lysande!” Genmäler arbetsgivaren i salig sällhet. ”Ingen tid att förlora!” gastar han ledsagat av ett ansiktsuttryck som inte visar något spår av bryddhet om hur omgivningen värderar hans bruk av klyschor.

Med hjälmen på, remmarna virade om livet och den nybyggda maskinen inställd på 12:00 25/09-2008 reciterar han listan hastigt före den stressfyllda avresan:

”Att göra pro 12:00 25/09-2008

• Lämna lapp i egen ficka;

Du har allt att vinna min vän, men lika mycket står på spel. Detta måste du se till: Hon får absolut inte under några omständigheter flytta till Uppsala, flytta inte ihop med henne förrän du är klar med din utbildning och älska henne alltid gränslöst och explicit!

PS. Hon svarar förstås ja! ;-) DS.

/Stefan 25/05-2019 – Ditt framtida Jag”

Tidspiloten sluter sina ögon precis som han gjorde i ögonblicket före den misslyckade resan i framtiden. Han knyter sina knogar vita och kramar kampaktigt sina tår och hinner precis före försvinnandet nicka tacksamt åt de tre vetenskapsskaparna och be lidelsefullt till Afrodite: ”Snälla, inga mellanlandningar nu.”