Hur kan du få mig att känna såhär
Vad är det för magi du använder
För att frigöra fjärilarna från sina fängslen

Har aldrig sett din blick
Utan hjälp av objektiv, avtryckare, batteri,
Skärmar, speglar, sladdar och blixtrar

Aldrig har jag hört ditt hjärta slå och
Din röst aldrig annat än elektroniskt
Förvrängd efter en resa genom sladdar,
Växlar och maskiner
Innan den landar i en mikrofon
Tiotals mil bort
Hur skulle den kunna vara densamma

Dina ord är bara sammansatta bokstäver
Svart på vitt
Här gäller fri tolkning på varje streck och kurva

Jag har inte läst tillräckligt många ord
Har inte studerat tillräckligt många streck och kurvor
För att veta innebörden
Av dina svarta sammansatta bokstäver

Så jag målar på frihand
Och hoppas på att pennan inte korsar några linjer
Ibland blir det vackert
Ibland helt oförståeligt

Det kan hända att jag måste radera
När du leder mig in på villospår
Eller när fantasin tar egna initiativ
Och ger sig in i en räknebok av c-kvalité
Där sannolikheten slutar med noll

Som att lägga pussel utan lock
Eller att lösa sudoku utan stödsiffror
Om fantasin spelar mig ett spratt
Är min bild lika oigenkännlig
Som en tvåårings landskapsporträtt

Om fantasin spelar mig ett spratt
Är alla ord här ovan en nyhet för dig
Och då behöver du inte formulera
Några passande streck och kurvor


Nej, ett suddgummi räcker så väl.