dimman lägger sig ned så tjock
den förtäljer inget som där inne finns
över världen som ett skyddande lock
allt beror på vad vi minns

i fjärran kommer kvinnor och män
de går mot dimman där något ekar
de har glömt vart de har sitt hem
de lyssnar, ropar och letar

så nu liten älva dansar sött
det är en vacker syn
musiken ekar folket är trött
de blickar mot den likbleka skyn

fiolen spelar trolsk musik
dansen ökar snabbt i takt
det trollar fram djävulsk lyrik
nu är de i felans makt

ur skorna strömmar snart så blod
men musiken dränker smärtan
på ängens vackra dagg de stod
nu endast i våra hjärtan

fiolen tystnat nu sin sång
när dimman ligger tjock på ängen
men vi hör den nästa gång
när månen lyser blekt på sängen

vi musiken i fjärran hör
på ängen de dansar samman i ring
ser nästa samling människor dör
men minns näst ingenting