En man går på trottoaren. I hans hand finns en flaska, den är halvfull och det är även mannen. Han har druckit alldeles för länge nu, han har allt för ofta funnit sig vaknande på en parkbänk, kall och frusen.
Men han slutar inte. När den varma vätskan glider ned i hans hals, blir all smärta plötsligt glömd. Han glömmer alla ord av vrede, all sorg försvinner ut i tomma intet och en värmande känsla rusar igenom kroppen.

Han dricker för att glömma. Han dricker för att han inte har kraften att stå upp och se sitt förflutna i ögonen. Han dricker för att skydda sig själv ifrån världen och världen ifrån sig själv.