Jag hatar mörket, ändå lever jag där... Instängd i mig själv.
Instängd med alla tankar - jag hatar den jag blivit.

Ljuset är jag rädd för - Ändå blickar jag dit. Vill kunna vistas i ljuset - Men sånna som jag får inte blottas.
Instängd med alla tankar - Kanske passar jag inte in.

Så ser jag någon - ensam som jag, långt där borta i mörkret. Någon som går emot mig, någon som ser mig. Någon som tar min hand och leder mig mot ljuset.

Nu står jag i ljuset, i ljuset där alla syns.
Jag syns, jag finns, men något är fel.

- Ett hårt slag i huvudet, faller ner till marken...
Jag hör hur dom skrattar åt mig.

Då minns jag plötsligt, och förstår att det är sant
- Sånna som jag får inte vistas i ljuset