Och det är inte som om du inte vore här,
du är med oss hela tiden.

Din själ ålar sig längs med kusten,
viner som vinden i träden längs med
det som en gång var ditt landskap.

Du var mitt häri,
och du var så jävla välkommen,
vi är alla välkomna,
om vi bara kunde förstå det.

Livet är alldeles för kort,
insåg jag idag,
för att slösas bort på
att gå runt och må dåligt.

Somliga dagar är bra, andra sämre,
och kanske är det lite av livets charm,
livet i sin helhet.

Det gäller bara att försöka hantera det som händer,
eller också inte händer,
eller se till att det verkligen sker.



Livet är det som händer,

även om du bestämde dig

för att inte vara här.



För livet pågår nonfuckingstop,

dagarna rinner oss alla genom fingrarna,
men knyt ihop näven för fan.
Och det kan göra en så helvetes förbannad,
så himla ledsen eller lycklig.

Allt detta ingår,

alla okritiska känslor och kritiska blickar,
det som händer en onsdag kan vara början på
allt det som man inte trodde skulle hända.

Och jag vet att det sliter dig mitt itu,
att du får dra hem dig själv i stycken om kvällarna,
när livet flåsat dig för hårt i nacken
och du inte visste hur du skulle undkomma
dess flämtande andedräkt.


Men det finns andra vägar, min vän.

Och jag önskar att du hade valt en av dem.