Jag ser världen knivskarpt,
ser allt hat, all förtret,
all bitterhet, all fientlighet
all ansträngning till oförtjänad uppmärksamhet.
Jag ser det, här inne i min glaskula.

Livet på utsidan vet du hur det är.
Så kom in och värm dig,
här i min förstående famn.
Låt mig hålla om dig, nära mitt hjärta,
som du tagit med storm.

Här hör du inte utsidans ord,
känner inte deras bitterhet och avund.
Du är den vackraste av själar,
så kom in i mitt land av förståelse och kärlek.

Den som var här inne med mig förut har flytt,
rädda för att ta steget ut i det fria.
Han trodde han var starka nog att klara sig själv,
nu är han ett minne blott.
Han var inte rädda för sig själv, han tog sig själv seriöst.
Är du rädd för dig själv?
Bra.
Det är jag med.
Så kom in, kom in, jag finns här med dig 24/7.

Jag bär din börda, jag aktar din skörhet.
Jag tar dig in, håller ihop dig,
så som jag krampaktigt håller ihop mig själv.

Olycklig kärlek finns inte,
bara fega förlorare som inte tillåter sig själva att falla.
Så fall med mig,
ett fall som inte smärtar dig.

I min glaskula finns inte hat, förtret, bitterhet, eller fientlighet.
Deras ord hörs och känns inte,
du blir ett med dig själv igen.
Liksom jag blir ett med dig när jag ser dig,
genom glasets tjocka skiva.

Kom in, kom in...