snart 4 år,

och jag är precis där jag startade.

hjärtekrossad, tom, ensam.



så lång tid, och man kan tror att livet gått vidare.

men sanningen är

du fattas mig varje dag.

det är så mycket jag har kvar att säga,

så mycket att fråga.



Jag tänker på dig varje dag,

och jag hoppas du ser på mig och är stolt.

Du fattas här, hos mig, hos oss.



Sänder ännu en gång iväg en tanke till dig,

varm av kärlek, glädje och minnen.

Om jag kunnat få en chans till,

hade jag gladligen tackat ja till den dans du bjöd upp mig till

när jag var 10 år gammal,

spelat en låt som aldrig tog slut

och bara njutit av att få ha dig här.