Från havets botten,
en liten sten flyter med strömmen
Kastas hit och dit,
likt ett löv i vinden
Att stå emot är hopplöst,
den är fast i havets starka grepp

Men så en regnig junikväll,
kom stenen upp på land tillslut
Ett litet barn,
med stora ögon och vackert leende
tog den i sina trötta händer
ty barnet letat efter just denna sten länge nu

Barnet torkade av stenen
suddade ut alla synliga spår från havets ilska
och tog med den till sitt hem

Där värmdes stenen,
mjuknade av barnets beröring och ljuva röst
Stenen blev de bultande hjärta
de en gång varit
och gick tillbaka till den ihåliga kropp
den lämnat för så länge sedan.