När slutade jag andas?

Det var länge sedan jag reflekterade över det

att jag inte fyller lungorna riktigt

När du inte är nära.

Får så många år sedan, det är så många år...sedan... jag förlorade dig

så länge sedan som jag nyligen förstod.

vad du var för mig, vad du ännu förblir.

Det slog mig bara, aldeles nyss.

Att jag gett upp min lycka, för att du skulle ha en chans att få din.

Såklart är jag lycklig, på mitt sätt  många dagar, men aldrig riktigt.

Andas aldrig riktigt, utan dig.

Jag insåg det nyss, precis som jag inser det varje dag.

Utan dig.

Att det aldrig var menat att jag skulle kunna vara hel i din frånvaro.

Så jag drar efter andan i stackato, och önskar allt som är gott

för dig och den du älskar.

Den som älskas utav dig, betyder mer än livet

för någon som är som jag, som är som mig.

När vi älskar någon, fyller vi deras lungor med liv.

Därför ler jag när jag knappt får luft, för jag vet att den du är med kan andas med dig.

I legato.