PAN

Miqe blir utskriven snabbare än tänkt, redan efter 10 dagar.
Ikväll ska han komma över och träffa mig och Liv, men jag bestämmer mig för att möta honom i stan en stund innan, eftersom jag har en överraskning åt honom.
Han ger mig en snabb, men hård, kram när vi ses utanför Femmanhuset.
”Hej, Peter Pan.”
”Hej, Miqe rockstjärna.”
”Du är väldigt fin idag. Jag tycker om din outfit.”
För en gång skull har jag tagit på mig mina svarta stuprör och en gammal skinnjacka som jag köpt på loppis.
”Tack, det känns lite ovant..”, svarar jag och fingrar lite på jackärmen.
Miqe ler mot mig.
”Hur går det med dig och syrran?”
Jag tänker efter en stund, känner glädjen spraka i mig.
”Det har aldrig varit bättre mellan oss. Jag är så glad, Miqe! Det är en fantastisk syster du har. Och hon har en fantastisk bror.”
Han ger mig ännu en kram som svar, och jag tänker att det är nog dags att han får den där överraskningen nu.
”Miqe, jag har ringt runt lite och sådär..och alltså, jag har..jag har fixat ett gig åt oss.”
Han spärrar upp ögonen och ser på mig.
”Du har vadå sa du?!”
”Fixat ett gig. Det är en liten klubb, och just nu har jag ärligt talat glömt bort vad den heter, men ändå.”
”Åh, jävlar..! Det är ju..herregud, Pan! Det är ju asgrymt!”
”Jag är rätt så säker på att den ligger något kvarter från Avenyn eller runt där.”
”Men alltså, när är det då?”
”Om två veckor, den tjugosjunde maj.”