Något litet om konsten att bevisa något, påvisa något.
En präst har skrivit en bok i vilken han vill mena på att alla människor, oavsett vad de säger, har en tro på gud. Ett av de exempel han drar fram är att folk varje dag ber, om exempelvis att vinna på lotto.

Men vem säger att de ber just till gud, det kan ju lika gärna vara en önskelista till tomten. Han menar på att folk brukar be när de befinner sig i möjlig livsfara, exempelvis ombord på ett flygplan där den ena av två motorer stannar.

Då tror de plötsligt på gud, för att de ber om att få överleva.
Men om jag kommer in på en restaurang tillsammans med några vänner med en massa cigarettlimpor under armarna och frågar vilka som är rökare och säger att alla som säger sig vara rökare kommer att få en limpa cigaretter.

Många där inne kommer då att säga att de är rökare. En av dem som säger sig vara rökare kommer jag då att skjuta i vaden. Då säger den människan kanske att han blev lovad cigaretter, det sades inget om att bli skjuten.

Då skulle jag svara att allting har ett pris här i livet och så skulle jag fråga igen, kanske med högre röst. Alla som är rökare sträcker upp en hand.
Plötsligt är mannen jag sköt den enda i restaurangen som är rökare.

Med idiotiska exempel kan man dra idiotiska slutsatser.
Vill man skriva en bok i ämnet att dra idiotiska slutsatser, så gärna för mig, men då bör man väl också skriva att det är vad boken handlar om?