Peter går ut genom dörren
ner mot kiosken,
-Prince, röd... tack!
Han går hem till sitt
sätter sig på sin balkong
tänder en cigg
njuter av nuet.

Han har fastnat
fast i sina dagliga rutiner
klamrat sig fast,
för säkerhet,
för ensamhet.
Han var aldrig social,
aldrig lojal och kom aldrig till tal.

Peter... vilket namn förresten...
tänker han... Pet-er...
roligt, tänker han.
Han har aldrig rört,
aldrig smekt någon annan
... än sina cigaretter.
De höll honom vid liv,
tänkte han.
De höll honom ensam,
visste han.

-Ensamhet! Vilket ord förresten...
tänkte han.
Ensam och het,
han var ju båda, tänkte han
och log när han la sig ner
för sin sömn, för John Blund.

-Ensam, och het!