I en värld utan gudar finns det då ingen ondska? Hur ska man hitta belägg för de gamla värderingarna i detta nya samhälle, som inte ska bygga på tradition utan på förnuft, så att samhället kan utvecklas mot något nytt och spännande? Hur ska man kunna definiera ondska då själva döden inte är ett straff? Döden är ju ej ett straff utan en konsekvens av livet.

Jag satte mig ner och började tänka på detta, och för att se om det gick att definiera ondska utifrån den tomma mängden. Jag kom fram till att i en värld utan människor kan det definitionsmässigt inte finnas ondska. Genom att introducera endast en människa till detta föddes inte ondskan. I en värld med bara en mänsklig varelse så kan det inte finnas ondska. Begreppet "ondska" uppträder först vid interaktion mellan människor. Den första tesen i mitt resonemang är alltså:
"All mänsklig aktivitet ger upphov till "ondska"
Anledningen till appostroffen kommer sig av min nästa tes:
"Ondska är det som du själv beslutar dig för att kalla ondska. Det är ett begrepp som bara existerar inom dig" Detta leder till att andras gärningar kan endast betraktas inte bedömmas på en ond eller god skala. Att vi ändå bedömmer dem som onda eller goda beror på att du relaterar dem till de begrepp som finns inom dig. Om samma handling utförd av dig skulle kunna betraktas som mindre eller mera ond (lägg märke till att det inte finns några direkt goda gärningar). Ett exempel på att man endast kan betrakta men inte dömma är ju att man anser inte att ett lejon är en ond varelse då den dödar, så varför skulle det vara ondska då en människa dödar? Varför är det en gradskillnad på att döda en mördare eller ett helgon? Om man dödar dem på samma sätt ser det ju likadant ut för betraktaren

Låter som jag förespråkar ett kaos där de gamla värderingarna är som bortblåsta. Men jag hävdar igen att man måste utgå från individen, dig själv igen och att du bara kan bedömma dina egna handlingar på en ondskeskala. Varje handling och interaktion med andra människor är mer eller mindre ond, men vi kan ju inte leva utan att handla. En människa som sätter sig ner på en plats och bara andas är inte ond, men inte särskillt praktisk.

Om man inser att varje interaktion med andra människor är ond, så måste mindre onda handlingar vara att göra konsekvenserna av interaktionen minimal. Vi vet detta instinktivt. Vi plockar upp efter oss i naturen så att det ska se "orört" ut. Vi undviker att komma för när någon okänd på allmänna platser. Och när vi sedan uppnår lyckan av att vara en annan människa nära, så försöker vi göra ondskan mindre genom att le, krama om och ge gåvor. Det är så man måste leva och vara tacksam för att andra människor accepterad din egna ondska att finnas till. Det är det som får mig att bygga upp ett moralbegrepp utan gudar.