Fysik & tragik, nog har de en symbolik
Det är som om de inte kan förstå
lära mig om fysik, går inte att uppnå
Vid ett försök är allt jag kan lova tragik,
och definitivt ingen romantik
Att det skulle slå gnistor mellan oss två
är ironi på hög nivå

Att vara seriös är något jag ofta finner svårt
Men nog har jag allt fått känna på något hårt
Och nu vet jag vad du tänker
att de från himlen mig skänker,
Men du har allt fel
För här handlar det inte om en kroppsdel
Här handlar det om metaller,
och inga nerdragna braller

Nej, nu är vi inne på biologi
till och med anatomi
Bara vi lämnar fysiologi
Ska jag nog gå ur detta smärtfri
Jag suger på att rimma,
Skulle ni titta in i mitt huvud skulle ni bara se dimma,
Kanske skulle ni hitta åtminstone en del
av där det gick fel.

Men nu mina vänner ska jag sova,
det är en sak jag kan lova
Ett råd från mig är att inte sova nakna
och framför allt att komma ihåg att vakna
det är lätt att glömma
När man helst bara vill drömma
nu är det slut,
kom ihåg att hälsa Rut!
(jag kanske borde ägna mig åt en karriär inom nödrim,
eller varför inte, satsa på ryggsim?)