hon var ung då hon mötte poeten

där han satt på en klippa och skrev

vis av skadan och erfarenheten

var han innehållsrik som ett brev

som författats med blod, svett och tårar

och kan läsas av den som har lust

med en ärlighet som kanske sårar

vass och karg som hans klippiga kust

och nog ville hon fortsätta hemåt

det var sent denna sensommarkväll

det fanns så mycket annat att göra

än att samtala med en rebell

men det fanns nånting i den där blicken

något vemodigt djupt bitterblått

någonstans inombords fanns en visshet

att jon ångrat sig sen om hon gått

när de samtalat väcktes en fråga

och omsider när hon fattat mod

tog hon bladet från munnen med kinder

i vars rodnad fanns brinnande blod

och hon sporde den ärrade skalden:

"säg, vem är det du skriver om nu?"

mannen blickade ut över havet

och sa: "flickan i dikten är du"

LARZ GUSTAFSSON   26/6 2010