- glöm mig aldrig lova mig det ?
Det gjorde så ont att se på han. han såg så plågat ut där han låg.. aldeldeles vit i andsiktet, läppanrna darrade å ögonen var döda..

ja bet mig i läppen, försökte att hålla tillbaka tårara. Tårarna trängde fram i genom ögonen.. utan en blinkning ran det tårar som pärlor, glittrande pärlor ner för min kind.
- Klart jag aldrig glömmer dig. Varför skulle jag göra det? sa ja till han med en änsklig röst.
- Melissa, jag så rädd. ja kunde se hur tårarna sprängde fran i hans ögon.. han läppar skakade ennu mer å det ryckte i näsan på han.. - men, jag är så rädd så rädd.. ja vet ju inte vart jag kommer hamna..

Han gjorde en stak insats i vände sig om hastig å tog tag i min hand, hårt !.. kollade mig rätt ini ögonen, hans blick skar i míg som en vass kniv.
- Emilia, hjärtat. va händer med henne Melissa, jag älskar henne. ( emilia är emilios dotter 2 år fick henne när han var 14.. älskade henne hööögt på denne jord. )

ja satt som stum.. viste inte vad jag skulle söga.. jag öppnade munnen för att säga att jag älskar han å allt blir bra, å att jag önsakr så mkt !. men inget hände, ja kunde inte ! ja satt bara där helt stum å såg på han.. bara tittade..
Jag hörde snyftningar dom dånade i rummet.. snyftningarna blev högre och högre. Dom starka slagen av klockan hördes inte längre.. snyftningarna blev starkare..
- Emilio.. jag älskar dej..kunde jag höra ´mig sjävl säga.
- jag älskar dig med melissa.. lova mej en sak?
- ja lovar dej vad du en vill...
- glöm mig aldrig? åhh.. ta hand om emilia..? kämpa?, kämpa för min skull.. lova att aldrig ALDRIG, någonsin glömma mig. Han blev allt mer strässad å oron flödade ut ur munnen på han..
-lung, lung.. ja kommer ALDRIG glömma dig, ja vet inte ens om ja klara mig utan dej. ALDRIg jag lovar dej... den dagen du hittar en av mina tårar i havet så glömmer jag dig. emilia kommer altid att ta hand om henne det vet du.
- tack. jag hörde en aning lättnad på hens röst, han släpte taget om min han å bara tittade utt i taget. Tittade som om det var något han tittade på.
Långsat... långsmt.. kunde jag höra hans andingar. Sndan hörde jag inte något mer.

jag förstog vad som hade hänt. men jag fattade det inte. min reaktion går nte att förklar med ord vad som hände den dagen..
Men emilio.. en sak lovar jag dig borsan.. som sakt så glömmer jag dej aldrig.. om jag kunde förtränga alla minnen med dig så skulle jag det, bara för att slippa lida,jag lider varje DAG !, men ja vet att det inte går du kommer altid finnas i mitt huvud, men ja vill ha dig i mitt hjärta..
Ja måste börjar sluta drömma, å vakna upp i värklighet.. för inget blir som det var i gen... vi ses i nangiala Emilio.. tack för yiden du fanns här. / din syster.