I mitt badrum hänger din handduk på en krok
och din tandborste står på sin plats
och jag undrar
hur jag någonsin kunde tvivla

och dina ord gör det svårt att hitta argument
jag har nog egentligen ingen grund att stå på
du har undanröjt varje rimligt tvivel
men på det vägrar jag tro

så jag analyserar
och analyserar
tills jag rört in mig totalt i ett påhittat problem
som jag kan tvinga dig att eliminera

jag försöker vara mer komplicerad än jag är
så att om du backar kan jag säga
"vad var det jag sa"

ett försök att stå som segrare
i en uppenbar förlust
för om jag redan vet att det finns ett slut
kan du aldrig förvåna mig

jag ursäktar mig
med att jag inte alls är kritisk
jag är realist
men de säger att tänk om
tänk om det bara är så att jag hittat rätt.