i dikesvattnet puffar sädesärleungarna
med vingarna - årsunga, med oskarp teckning

tittar mig orädda i ansiket - du får heta morsk
och du grim, pekar jag

molnen är tunna, högfotade
och guldkantade - som mormorsporslin, där de
drar genom den röktonade takluckans rektangel

sanden i dikeskanten är len som en strand
kvällen också, lätt och luftig

för en liten fågel -
två ringfingernagelsstora smultron
har mognat i solen på andra sidan vattnet,

minnet av smaken från djurgårdsskogen i strömsholm,
där man kunde plocka en hel liter åt gången,
bara uppe i mossan på jättestenen,

så nära och så hjärtformade och röda, som
tatueringar i näthinnans minneskartotek - men nu

törs jag inte skutta dit