Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tristess i vardagen.

En vanlig, tråkig dag.


Känslan av isolation och tristess gjorde Adam galen. Tristessen retade honom konstant, och fick honom att vilja göra någonting produktivt och spännande. Kanske kunde gå ut och njuta av naturen eller åka in stadens hjärta där människor yrade runt likt galna hönor?

Men när han väl såg ut genom fönstret och bevittnade regnet och den gråa färgen i skyn så försvann lusten att gå ut och utforska världen. Kanske borde Adam nog stanna hemma istället? Datorn var påslagen, men han hade inte någon lust att sätta sig framför datorn och låta timmarna försvinna genom trista konversationer på MSN, eller bevittna folks händelser på Facebook.

Det måste finnas något bättre att döda tiden med, eller? Han gick runt sin bostad, såg småsyskonen leka med sina leksaker. Föräldrarna var och jobbade som vanligt. Lyckligtvis var skolorna stängda, det är ju trots allt påsklov! Skönt, tänkte Adam. Det var otroligt stressfullt i skolan den senaste tiden, massvis med prov och inlämningar i takt med de nationella proven. Olyckligtvis var man tvungen att skriva läxor under lovet dessutom. Kanske kunde han döda tiden med att plugga? Men John orkade inte. Vilken vettig människa pluggar på semestern?!

Han ringde runt till massor av människor, vänner som bekanta, och frågade om de ville umgås med honom och göra någonting spännande och roligt. Helt oväntat gav alla honom korgen, de var för upptagna med sina egna planer. Adam soär tyst för sig själv och hans humör sjönk till botten. Han satte sig på den mjuka fåtöljen i sitt rum och kollade lite på TV för att få lite underhållning. Samma gamla skitserier i repris och överdramatiska såpoperor var allt TV:n har att erbjuda. Adam stängde av TV:n efter tio minuter, de på tok för långa reklamsnuttarna blev för mycket för honom.

Det började bli kväll, och den gråa färgen i skyn skiftades till svart. Det regnade häftigt ute, och vinden blev allt starkare. Typiskt vårväder i dagens Sverige. Känslan av isolation och tristess utvecklades till depression och prestationsångest. Han har verkligen inte åstadkommit något vettigt eller spännande alls under de senaste dagarna på lovet. Han avundades sina vänner, varför kunde han inte också ha roliga planer och njuta av fritiden? Allt han gjorde var att grubbla över isolationen och att vara irriterad.

Huvudet orkade inte med längre, han blev genast trött och lade sig på sin hårda säng. Han blundade och försökte förgäves dölja den konstanta smärtan som plågade hans skalle. Han hade fått migrän p.g.a. allt grubblande. Han svor tyst för sig själv igen, och gjorde sitt bästa för att försöka sova. Denna dag började lik alla andra, och slutade lik alla andra, tråkigt. En rutin för Adam, helt enkelt.




Prosa (Novell) av John Galt
Läst 253 gånger
Publicerad 2010-07-05 19:42



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

John Galt