Vintertid. Där kyliga hjärtan möts. Du var full och jag längtade efter att få känna din doft. Jag såg dig i ögonen, klädde av mig mina kläder, och rakade av mitt hår. Rak i ryggen, djupa andetag i förhoppning om dina ögon mot min bara hud. Kanske såg jag rätt. Kanske var dom hemliga ögonkasten från hennes kök riktade mot mig. Eller så är det önsketänkande.

Jag ville migrera till din själ. Bosätta mig precis bredvid ditt hjärta, med huvudet mot dina lungor. Få andas din luft, vila mot ditt lugn och låta våra hjärtan slå i kapp. Sommaren tillsammans med dig var den första riktiga semestern jag någonsin har haft. Oändliga nätter som fortfarande ekar efter vårat skratt, efter våra passionerade kyssar och vindlätta smekningar. Som ingen ser, som ingen förstår. Som jag avgudar.

Hur skall jag kunna sätta ord på hur det började? En vag visshet om ett trygg framtid förvandlas på ett ögonblick till det största jag har varit med om. Beviset på att om man genomlider eviga flammor mot kedjade muskler, så kommer gott tillbaka. Som ett plåster på såret.

Jag var så övertygad om våran oändlighet. Om hur din mark skulle vara perfekt för mina frön. Och precis så såg det ut. Vi delade säng, pratade om drömmar. Lät orden klä dom formerna vi önskade mest. Maniskt sex, filosoferade kring allt och förförde varandra med dofter. Med alla dom dofterna vi älskade. Älskar.

Mitt hjärta adressändrade sista gången du åkte hem, ifrån mig. Slutade ticka, och väntade tappert på att återse dig igen. Och jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på hur vacker du är. Det är ingen ångest, det är en lättnad. För du har visat mig så mycket. Hur stort livet kan vara, hur liten världen är. Och hur det största som finns saknar begränsningar.

Jag ångrar ingenting. Någonsin. För dagarna delade som din man, din älskare. din stöttepelare och din jämnlike har varit så stora. Så fantastiska. And we were in love. Nu ser jag dig, varje sekund. Och undrar. Vad händer när solar dör, när vårt universum återigen uppstår i passionerade explosioner som utplånar allt? Är det precis samma sak som hänt oss. Kvävda av passion, återfödda som någonting så mycket djupare. Som min bästa vän. Den enda människan jag har berättat precis allting för. Den enda som någonsin kommer få se insidan av mina tårar.



För jag älskar dig. Det närmsta delad själ man kan komma.