Jag är The Bad Guy.

Ett välformulerat pris på mitt huvud för mina onda odåd.
Jag flög som en fjäril över haven mot ett nyt liv.
Lämnade bitar av min kokong, i vinden mellan oceanerna.
Var gång jag landade för vila, hände det någonting.
Byar sattes i flammor, hjärtan skars i tu.
allt kvar man fann var dissekerade oskulder.

Jag slant på stegen mellan blodpölarna jag fann.
Utan att falla.. jag tröttade ut mig på gränsen till död.
Till oviljan att andas mer. Jag motiverade mig.
I jakten på det du inte vet att du vill ha,
är allt tillåtet. Bara man är snäll mot varandra.
Det var fina ord som ringade klart mot kalla vinternätter,
mot sommarvindar på hustak utan räcken.

Reflektionen räckte alltid längre än jag hoppades.
Men uppenbarligen inte tillräckligt långt.
Trots mina livslektioner, mina intentioner,
goda gärningar och välmenande ord så är det fortfarande inte helt.
Mina ord klipper fortfarande vingarna av färgglada fåglar.
Bristen på intentioner skär upp mina ledband och senor.
För det här, var inte det jag bad om.
Det var inte det här jag ville ha.
Det skulle aldrig ske igen.

Men ibland.. Ibland är man den människan man är.
Med sina fel och sina brister.