Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En förlorad själ - hopp?

Hur långt för kärlek kan en människa gå?
Att förlora sig själv för att ett gensvar få.
Att hjälpa att stärka att alltid vara där,
Även om det tillslut smärta bär.

Svikna förtroenden, hjärtat vill brista,
Förvirringen får din själ att rista.
Sårad och sviken av din bästa vän,
Jag kämpar vidare, och sen?

Jag gjorde allt jag kunde och mer därtill,
Ju mer jag försökte desto mer blev du rådvill.
Du söker, letar, vet inte vad du vill,
Vilken framtid jagar du till?

Till dåliga människor du sökte tröst,
Du borde tänkt, lyssnat på din inre röst.
Jag fanns där, din trygghet i livet,
Varför tog du det allt för givet?

Den i ditt liv som dig mest förstått,
Den som gav dig vad du aldrig fått.
Trygghet, ro och ovillkorlig kärlek,
Du övergav det allt, du svek.

Var det värt det?

Förvirrad och trasig, ensam du står
En sargad själ, ett förlorat får
Jag hoppas du hittar det du söker
Att du gör allt du kan, försöker

Inom dig finns en underbar person att finna,
Börja lyssna, börja leta, du har allt att vinna.
En dag vi kanske varandra igen finner,
En del av mitt hjärta för dig alltid brinner.

När ditt huvud och hjärta arbetar som en,
Kanske du hittar vägen hem.
När du äntligen förstår hur sången lyder,
Då förstår du nog vad kärleken egentligen betyder.

Från mig, till dig....
Jag har alltid en sång att sjunga dig......


Tillägnat min själsfrände och mitt hjärta som jag hoppas finner ro ,hopp och trygghet. Jag hoppas hon kan läka och finna sig själv och att vi möts igen i livet när hon ser genom dimman. För dig hjärtat!




Bunden vers (Rim) av Stormbringer
Läst 297 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2010-07-22 01:59



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Stormbringer