skarpa linjer.
raderna av ord bli altt tätare kring sommaren, vintern breder ut sina iskalla intentioner över mig. förgör mig. kylan har börjat äta av min tid, och den är glupsk. kommer innifrån och äter sig ut.
andra sidor av myntet som jag vänt fler gånger än jag kan räkna visar sig.
förmörkar, förpestar.
förebygger ytterligare drömmar om änglar och demoner som alla har ditt ansikte.
solen ger mig kraft, liksom dina korta ord. du värmer mer än den brasa myntvändaren tänt.
du gör kraften i dig till min källa till liv. du förgyller varje drömlik skugga.
ont anande ser jag dina konturer bli allt oskarpare.
jag önskar att jag kunde rädda vår spegelbild.
tiderna förändras, ser du mönstret.
det är inbillning och inget annat.
livet existerar här och nu, men inte då, och inte sen.