en inre dragkamp om mitt humör.

ena sekunden åmar jag mig i totalt ljus.
hittar varken damm eller smuts,
men smutsig är jag inte heller.

jag är ambivalent, föränderlig.
okontrollerad.

den som studerar psyket,
kan inte kontrollera det.

den kan just bara det,
bevaka,
analysera,
studera.

somliga rör sig smidigt mellan rummen,
elegant.
okontollerbart.

det fina med livet är dess brist på förutsägbarhet.
ingen vet vad som sker härnäst.
men känslan nu lever.

lever i allra högsta grad.
känslan styr.
vill känslan styra?

är den bästa ledaren den medvetne?

andra sekunden hånar jag dig för mitt inre
ser dina svagheter dansa i rummet,
helt utan kontur eller färg.

jag är fast besluten,
helt säker på min sak.

den som studerar psyket,
kan inte kontrollera det.

den kan just bara det,
leva,
påverkas,
studera.

somliga står orubbliga som stenar,
stelnade,
kontrollerade.

de allra minsta blir allt mindre med tiden.

tredje sekunden är världen en plats utan liv.
vardagen är en kedja vid vilken jag är fäst,
helt utan chans att finna lyckan och ljuset.

jag är helt utan mening,
fri i livets hav.

den som studerar psyket,
kan inte kontrollera det.

den kan just bara det,
följa,
fashineras,
sutdera.

somliga tar varje stund som en leende chans,
öppna,
kontrollerande.

de stora ögonen ser livet som det kan vara.
den fjärde sekunden är inte toppen på klippan nog.
jag står högt över världen,

jag ser sambanden.
jag är länken till livet,
meningsfull.

den som studerar psyket,
kan inte kontrollera det.

den kan just bara det;
njuta,
bejaka,
studera.

somliga tar mer en var chans,
beredda,
i kontroll.

livets visdom är inte nog att beskriva karaktären.