I ljuset från dina ögon skulle ha växt några meter snart
Men jag han knappt en decimeter innan du bestämde att jag växt klart
Nu ser du inte ens hur jag krymper i hög fart
Jag märker att jag inte når men ändå går utan att veta vart


Såg framemot emot att närma mig dig vapenfri
Såg fram emot att få släppa allt det där med överlevnadsstrategi
Såg framemot att få kasta loss och berätta allt
Såg inte alls framemot att behöva här behöva skriva om mitt fall

Tiden läker alla sår och jag till mig själv att jag till sist slutgiltigt begravt dig
Så kom du alldeles för nära när du var på andra sidan gatan på den motsatta trottoaren
Du steg upp från de döda och min sorg likaså
Du blev ett spöke som förkunna att det fanns något i mig som gjorde att det aldrig blev vi två

Försöker för ett litet tag ta oss tillbaka till start
Där är jag väldigt glad men det känns lite ofattbart
Så jag vänder om och ser att du står kvar
Jag ler, för jag vet inte om att du sänker mig snart

Du ler tillbaks, men du vet väl att handlar om dar?