Egentligen älskade vi aldrig in veckodagarna

Vi levde som om tiden mellan oss frusit nånstans
mellan ögonblick och minnen.

Nånstans precis intill varandra nära, men ändå mil ifrån.

Egentligen så var vi aldrig något par
bara andras blinda ögon uppfattade oss så

Själva så var vi solår ifrån gemenskapen och
ljusår ifrån känslorna.

Egentligen kunde man likna oss vid en istid
där allt levande dött och där kylan bet
och
ilade djupa spår i våra ryggrader.

Egentligen så älskade vi aldrig varandra
så som förälskade människor gör

Vi var två avgrunder,spegelbilder,
väderkvarnar utan vind i våra kraftverk.

Egentligen så var vi ingenting annat
än just ingenting

Medans världen utanför var Allt

och vi saknade All betydelse i den.