Det kittlas i nerverna, allt svajar och är i ständig rörelse. Jag andas, vinden viner; löven vinkar. Det är dags, förutsättningarna finns där, förbereddelserna är noggrantt förberedda.

Hur kan VI ta oss genom tid och rum? Rymd och hav? Kanske lättast och stanna upp och sitta still, det krävs ändå mod att se lerpölen klarna.

För mig känns det utmanande och självklart, det är resan som för mig vidare och framåt; det är inte innehållet som skapar skönhet, det är sammansättningen.

Glöm inte!

Biologiskt är VI alla i relation, kemiskt är VI bundna till jorden, atomiskt hör VI samman universiellt.