Det var jag och samba loulek och lillasyster Caroline,
Det var Marlboro light och spanskt vin,
Jag vi va på besök i den tröstlösas stad
Ja det va november det va nån jävla filmfestival.

Men jag insjuknade plötsligt på scandic hotell
Det blev frossa, snoriga kuddar och feber gnäll,
Så jag fick tacka nej när det fråga mej om jag ville hänga på
Men jag tänkte om och var snart på benen efter en ipren eller två,

Och i baren stod stefan sundström och utbringade en skål,
Men jag var långt, långt borta då,
För ipren och vin hade jag råkat mixa ihop,
Sånt man lär sig är farligt i någon biologibok

Syster Caroline hade liftat från Halmstad central
Hon stod i baren och höll ett sentimentalt aftontal
Och Caroline var bitter på livet, hon sa det på sitt sätt
”Att leva är så svårt men att dö är så lätt”.

Och samba loulek hade benen fulla med hår
Hon var regissör, snygg och 23 år.
Hon hade slitet för att hamna där hon va,
Jag stod beundrande likt ett barn alla kloka ord hon sa.

Och i baren stod stefan sundström han skrek och svor
Den sista groggen var tydligen inte tillräckligt stor,
Och där gick Josef fares med näsan i väder
Han tyckte nog att han var exceptionellt vacker i sina Gucci kläder

Ja jag och samba loulek vandrade i den tröstlösas stad
Och vi drack vin och rökte cigaretter till natten blev dag
Och det var ljust när jag gick hem,
Och smaba lolek och jag var lyckliga vi hade funnit varsin vän.