Jag tar ett djupt andetag och dyker ner.
Jag simmar längre ut för att komma djupare.
Jag känner hur luften börjar ta slut.
Men jag går inte upp till ytan.
Utan istället simmar jag djupare ner.
Det blir mörkare och mörkare.
Jag känner hur pulsen börjar slå snabbare och snabbare.
Hör min egna puls.
Paniken börjar komma.
Men jag tänker inte simma upp mot ytan.
Jag tänker bara simma djupare.
Ner mot havets botten.
Där ska min puls sluta så.
Där ska jag ligga för all framtid.
Ingen kommer ändå märka att jag är borta.
För ingen vet om mig.
Paniken börjar avta och jag känner hur min kropp domnar bort.

Snart liggar jag där livlös på det djupaste och mörkaste vatten.