Du sa att tiden alltid var knapp i denna värld. Att tiden sparkade bakut mot oss. Att förutsättningar gick hand i hand med uppoffringar. Du sa att tiden omöjligt kan stå still. Att den är omfattande och påverkande. Att tiden ger mitt hjärta slag. Du sa att utan tiden, även då den alltid är knapp skulle vi inte fungera. Du styrdes av visaren, den i form av en kvinnlig gestalt med pekpinne i handen och röda ögon. Den med bestämdhet i slaget och rostigt urverk. Den som droppade gammal smörjolja och lämnade fula fläckar på din skjorta.