Av misstag beställde Vera en kräftskiva för trettiofem personer på stadshotellet. Mikael hämtade oss men tog en genväg då han körde ner Volvon i simbassängen på grannens tomt.
Då den blivit helt vattenfylld kände jag mig redan törstig varför jag öppnade en burk cola och drack ur den med djupa andetag. Vera å sin sida, eftersom vi satt fastspända i baksätet, kämpade med att få loss oss ur våra bilbälten.
När hon kämpade med mitt eget kände hon det alltmer hårdnande organet genom tyget i byxorna, trots att festen inte hade hunnit börja än. När vi väl kommit loss pekade och gestikulerade Mikael hur vi skulle kunna krypa bakåt och in i bakluckans utrymme, så skulle han få ut oss den vägen.

Jag kom ut genom att först få ett fälgkors i ryggen och sedan även ett reservdäck på halsen vilket även detta ville rädda sig likt en råtta lämnande ett gammalt segelfartyg.
Drypande våta stod vi sedermera på gräsmattan och såg på medan bilen hämtades upp ur bassängen. Så fort bilen stod på marken igen hämtade Ylva torra handdukar åt oss allesammans medan Mikael, som han lovat redan tidigare, låste upp bakluckan så att vi kunde klättra ut ur densamma.
När vi äntligen kröp ut såg vi hur solen gick i moln medan fåglarna slutade kuttra och sjunga medan bärgarkillen visslade 'Lasse liten blues' genom ett perfekt hål i tandraden han icke utan stolthet uppvisade.

Jag tömde hela burken med cola och drack mig otörstig. Tydligen hade Vera tankarna på annat håll för hon drog ned mina byxor istället för att lossa på bilbältet, vilket kunde tyckas ha varit det mest naturliga i en situation som vår belägenhet.
Sedan lutade hon sig fram över mitt skrev och medan hon skrev på sitt testamente tycktes världen så som jag kände den, försvinna med ens som jag låg i en skyttegrav under första världskriget och tyskarna lyckades med bedriften att omge oss, ja hela plutonen faktiskt, med lustgas.
Medan Vera tog hand om de nedre regionerna kämpade Mikael med att få igång motorn igen, ivrigt påhejad av Ylva som lyckades veva ned sidofönstret för att få in en fläkt av frisk luft.

Vi tog alla fyra plats i en uppringd taxi medan vi lämnade valplatsen bakom oss. Någon för mig just då okänd person hade varit vänlig nog att ringa efter en droska åt oss för vår fortsatta resa till statt.
Där hade de inte fått veta att vi var något försenade utan fortsatt med att duka för festen. Som mina ögon något beslöjats genom min belägenhet tyckte jag mig se några sjöjungfrur komma simmandes ned mot bilen.
De hade underbart melonformade bröst och långt böljande hår med vackar mittbenor. Sedan försvann världen på nytt då jag skakades av insikten om att det kom tre brandmän till vår hjälp.

Medan vi torkade oss tacksamt i väntan på taxi, kändes det som en sorts kramper nedåt magen till och jag störtade ned med huvudet före i en vulkan av het brinnande lava.
Vera i sin tur fumlade med och loss våra bilbälten på kortare tid än någon hade kunnat räkna till hundra och sedan ropat 'nu kommer jag', då taxin äntligen anlände till hotellet och vi mottogs av trenne jungfrur med långt svallande hår.
En av brandmännen log uppmuntrande mot mig genom sin maskerade mask medan han gick loss på bilen med skärbrännaren. Jag satt i sängen och såg på en gammal inspelning av en ny svensk film med hela registret av humorister rullandes i eftertexterna.

Pjäsen var en komedi och som film betraktad inte alls så tokig. Utanför fönstret såg jag Vera stå i gräset och titta in genom glaset. Hon skrattade och pekade finger åt mig.
Jungfrurna som simmat omkring nakna med bara maskeradkläderna på sig i sina yppiga uniformer, fick mig att skratta lätt hysteriskt som en tokig. Vera sträckte in handen genom bilfönstret och sökte trevande få av mig byxorna.
Många gamla ansikten kom och gick i filmen medan vi tittade på den och när taxin äntligen bromsade in i gruset utanför hotellet skakades jag av behagliga rysningar.

Äntligen kom vi loss och kunde simma ut genom luckan i aktern. Tre flickor på kanske nitton år vardera, dansade nakna kring flagsstången med händerna i byxfickorna.
Mikael trampade på gasen samtidigt som han gjorde en mängd andra saker med händerna krampaktigt viftande över växelspaken. Vi steg allesammans in i och uppför trappan till en stor och vackert dukad festsal.
Väl inne genom de öppna dörrarna bänkade vi oss. Brandmännen, bärgaren, jungfrurna, flickorna, ägarna till poolen och familjerna till dessa människor slog sig även dessa ned på stolarna runt bordet för fyra.

Där satt vi sedan kring långbordet och åt, drack av hjärtans lust medan jag såg på när Volvon fiskades upp ur poolen och brandmannen i vattnet utanför bilen fortsatte med nya ansträngningar samt leende vinkade åt mig med skärbrännaren.
Med verktyget gnisslande till ljudet av bränd metall. Vera torkade mig som vore jag ett barn på nytt medan jag skakade på mig som en våttorr hund och skalade räkorna på hennes tallrik. Mellan kallsuparna sjöng vi varandra till och stampade med klackarna i bilgolvet.
Filmen rullades upp framför våra ögon som vore den en kopia av 'Sommaren med Veronika och de sex scenerna'. Sedan vaknade Vera och slog upp sina ögon blå medan solen sken in genom...