Mjuka nattsteg över barr och kvistar

ibland knotiga rötter som löper kors och tvärs.


Mina fotsulor sjunker bland döda löv

i mossan ned mot underjord.


Ur svart vatten hörs ett sorl av gömda röster

viskningar och mjuka skratt.


Bottenlös längtan vid branta stigens slut

glimmar till i månens ljus.


Sländor stannar sin färd i luften

låter sig vaggas i din skönhet in.


Näckrosor utan rötter eller fästen vilar där

trygga i din famn av dy.


På ytan syns cirklar spridas

de lockar och vill dra mig ned.


Jag faller framåt på knä

vid svarta tjärnens rand.


Från andra sidan spegeln

manar en stilla förväntan.


Ytspänningen löser upp bilden av mitt ansikte

när jag sakta försvinner till din värld.