Jag ligger vaken om natten,

lyssnandes och väntande.

Tårarna kommer tyst,

faller som ett ljummet sommarregn.

De rullar ned för min kind,

absorberas och fösvinner bort.

Men förträngda tårar och smärta 

stannar ändå kvar någonstans.

Imorgon låtsas vi som ingenting,

men jag fortsätter att vänta på regn.