Tragiska människors sällskap
De ständigt fundersamma
De skrattande, ensamma
Åt sorgen, av melankoli
De är tragiska avtryck
Av sin samtid
Skratta på, skratta ut!
Det är kul att vara attribut
För någon annans avund
Förkroppsliga glamour
Ett liv i sex, skam och rock n' roll
Så länge ingen vet att ens tårar smakar alkohol
Vad spelar det för roll
Tragiken är ju endast den
Som syns i ensamhetens mayhem
Bakom ett stängd dörr
Och för sådant finns det ett lätt svar
Smink i ansiktet, alkohol för tomma håll
Och ett sällskap
Som håller en borta från att vara själv
Sällskapet och offentlighet
Offentligt liv
Allmänbildning, allmänt skrik
Rop på hjälp
Diskussion om senaste debatten i DN
Egentligen om vem?
Hemskt med alkoholism
Lite tragiskt, lite synd
Och den där IT
Vad hände med mänsklighet?
Samhället går förlorat
Förlorat av sitt eget fel
Ensamma sällskapet förstår att det gör det med
Men stoltheten att vara en elit
Skammens nit
Att be om hjälp
Förlora sin coolhet
Förtränger vetskapen
Att till slut är man alltid själv
För att fortsätta skratta på, skratta ut
Och i tystnad vänta
På sitt tragiska slut.