Älgjakt...den som min man verkligen såg framemot och brann för varje höst...Aldrig kunde jag trott att förra årets älgjakt skulle bli hans sista! Vi beställde nya jaktkläder till honom i oktober...men de satt inte bra tyckte han och menade "jag har ju tid på mig att fixa nya, ett år kvar till nästa höst"...

De är få i jaktlaget, runt 6 karlar, så det har blivit massor med kött i frysen till varje vinter. Jag har fortfarande kvar några bitar sedan förra hösten. På plastpåsarna finns min mans mycket speciella & säregna handstil...jag är på nåt vis så rädd om de sista köttbitarna...men gjorde nyligen en smarrig gryta. Dock är mina kötträtter inte alls i samma klass som min avlidne mans - han var en mästerkock!

Hans bror och broderns ena son ingår i jaktlaget och för dem har det varit en tuff match att planera inför årets älgjakt. De och min man stod varandra så jättenära!

Saknaden gräver enormt inuti denna första höst utan honom. Vi är många som saknar honom - jag, alla våra barn med partners, barnbarnet, syskon med familjer, vänner, partikamrater...

Förarbetet inför årets val till Riksdagen var på gång innan han avled, han var en klippa för partiet & hos de kompisarna har det skapats ett stort tomrum. Vad jag önskar han fått vara med om allt!! Jakten, valet, umgänget med mig & våra underbara barn, stugusommaren...allt, allt. Tårar faller & jag kan bara konstatera - efter drygt 9 månader är saknaden och tomheten inte ett dugg lättare - den har bara ökat!