Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En kungens man...




Årstider kom
och gick
somliga var varma
andra riktigt kalla
vid något tillfälle
rasade löven ner
en annan gång sinade bäckarna
det hände också
att värmen gjorde gott
eller att kylan borrade
sig in med besked
vindar kunde blåsa hårt
medan de andra gånger
lenade och läkte

hur än det var
så stod du kvar
lika stadig
som en gammal fura
lika tapper som
kungens riddare

men djupt inuti
fanns det där såret
som ständigt blödde -
såret från alla stormar
tårar från alla strider
ångest efter alla förluster

i öster fortsatte solen
sin uppstigning
vinter blev till vår
mörker till ljus
ditt trasiga hjärtas kammare
var överfullt
nu rymde den inget mer

du var redo att gå
men likt ett berg fast förankrat
i Moder Jord
höll rötterna dig
oförtrutet kvar

ännu

en

liten

stund










Fri vers av Junitvillingen
Läst 896 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2013-01-29 14:25



Bookmark and Share


  Maria T
En dikt som blöder
men ändå mod
2013-02-09

  Lars Hedlin
Den här har du skrivit mycket bra!
2013-01-30
  > Nästa text
< Föregående

Junitvillingen
Junitvillingen