En kungens man...
Årstider kom
och gick
somliga var varma
andra riktigt kalla
vid något tillfälle
rasade löven ner
en annan gång sinade bäckarna
det hände också
att värmen gjorde gott
eller att kylan borrade
sig in med besked
vindar kunde blåsa hårt
medan de andra gånger
lenade och läkte
hur än det var
så stod du kvar
lika stadig
som en gammal fura
lika tapper som
kungens riddare
men djupt inuti
fanns det där såret
som ständigt blödde -
såret från alla stormar
tårar från alla strider
ångest efter alla förluster
i öster fortsatte solen
sin uppstigning
vinter blev till vår
mörker till ljus
ditt trasiga hjärtas kammare
var överfullt
nu rymde den inget mer
du var redo att gå
men likt ett berg fast förankrat
i Moder Jord
höll rötterna dig
oförtrutet kvar
ännu
en
liten
stund