Anders Ekedahls
Under
Snön
Publischer Anders Ekedahl
Copyright © Anders Ekedahl 2011
Denna novell får inte spridas vidare, omredigeras eller kopieras
Köparen har rättigheter att skriva ut storyn och läsa den.
Vill du veta mer om författaren besök
www.finest.se/aekedahl
www.twitter.se/aekedahl
www.youtube.com/aekedahl
Proud member of www.imdb.com
Tack att du valt att köpa novellen detta hjälper mig att utvecklas
www.filehill.com/user/aekedahl
TILL ALEXANDRA EN INSPERATION
EN VERKLIGHET EN MÄNNISKA AV GULD.
NÄR EGYPTIERNA BYGGDE PYRAMIDERNA MÅSTE
DOM TÄNKT PÅ DIG.
Tidigare noveller
The Mirror 2004
En novell om en familj som tragisk tappar sin utvecklingstörda son i en olycka.
Och bestämmer sig att flytta det nya huset verkar mer än perfekt.
Psycho Killer Evil Never Dies 2004
En Remake på Anders Ekedahl s klassiska splatter mästerverk om mördaren
som förföljer Curtis genom amerika.
Victoria staden i dimman 2002
En novell om en stad som utsätts för en mörk dimma som drar sig in över
staden med dimman så kommer alla människors mardrömmar att förverklas.
De Fördömda 2000
En novell om vänskap, sorg och ett mörkt hus som besöks av några ungdomar
väl dom satt sin fot i huset blir dom beroende att finna sanningen bakom
husets hemligheter.
Pesten 1996
1900 talets största epedemi i Europa hur den drabbar människor och hur man
klarar sig efter en kär familjemedlem tas ifrån en.
Psycho Killer 1993
Första splatter novellen som fick folk att göra ett huvudtema till denna novell i
skolan. Alla klasskamrater kände till historien om a Psycho Killer. 1990 talets
svar på Jason och Freddy.
Butiken på 21th Avenyn 2008
En novell som handlar om hur ett företag kan satsa på tveksam
marknadsföring och förvandla en hel stad i en mardröm hur pengar kan ha sån
stor betydelse för företag.
Det är upp till ett fåtal personer att stå rak i ryggen och stå upp mot företaget.
Leksaken 2009
En novell om en flicka som heter Amy som får en present av sin far en läskig
tygdocka som bär en bjällra som hörs i natten cha thing cha thing.
The Woodtree Det Magiska Trädet 2010
Tre vänner upptäcker en dag en trädkoja uppe i ett träd och bestämmer sig för
att utforska den. När den ena vännen faller till marken och tappar andan tror
dom flesta hon är död, nu öppnas portarna till deras största äventyr.
NÄR SNÖN FALLER OCH DITT HJÄRTA SLÅR.
ISEN KNAKAR FÖR VARJE FOTSTEG DU TAR.
SNÖFLINGORNA FALLER NER PÅ DIN NÄSA OCH FORMAR EN VACKER TÅR
AV SMÄRTA SOM FÄRGAS RÖD SOM HUR DITT ÖGON NERV JUST SLITITS UT
UR DIN ÖGON VRÅ.
DU BEFINNER DIG NU I FASA I SKRÄCK.
VAD DÖLJER SIG DÄR DJUPT DÄR UNDER SNÖN?
FÖRORD FRÅN FÖRFATTAREN
Arbetar nu med min elfte novell och den här vintern var det enorm snö mängd
på Gotland när jag skrev under snön.
Mina tankar från början var att göra något häftigt med vinterlandskap med
meter tjock snö som bredde ut sig.
Som sagt jag visste inte hur jag skulle förklara novellen eftersom jag visste
knappt själv vad som gömde sig där under djupt under snön.
Många har vi väl varma tankar av vintern hur den ligger där på marken hur
jultomten kommer med paket till barnen men vad händer med dom som inte
varit snälla har dom fått julklappar?
Som ni säkerligen förstår sa hade jag ingen aning om vad jag skulle skriva utan
fantasin satte fart under tre månaders tid dök drömmar upp och visioner hur
jag kunde skriva och formulera mig.
Historien skulle inte bara vara en stor maffig skräcknovell utan även ha ett litet
drama i sig.
Ämnet är svårt och det dök upp många hinder på vägen som skulle korsa mitt
skrivande. Eftersom det är första gången jag ville göra en lång story som folk
kunde lägga sig ner i sängen och läsa.
Jag ville finna en röd tråd som skulle leda historien till det rätta slaget att
förinta all ondska.
Vissa julklappar är ju finare än andra att få vara tillsammans med barn och
familj kommer nog alltid vara den finaste julklappen jag tar med mig, även om
man inte alltid kan samlas ihop sjunga julsånger ihop.
Men julen är en underbar upplevelse för dig, för mig och för världen.
Att under snön skulle passera en kort historia visste jag och hade som mål att
skriva en omkring hundra sidor lång bok.
Den våren boken skapades var det enorma snömassor som drabbade Gotland
och inspelningar av filmen Fördömda blev uppskjuten tyvärr även hösten 2010
eftersom mitt skrivande och även filmande tar hela mitt liv fanns det en del
människor som ville förstöra. 2010 blev även året då en människa anklagade
mig för plagiat något jag tar med ro alla människor som rör sig runt mig vet hur
mycket arbete jag lägger ner för att skriva en story inget hämtas från andra
böcker eller filmer.
Drömmar och verklighet samt en stor del fantasi präglar mina böcker och det
älskas förstås av folket.
2010 blev även året då bokförlag och filmbolag fick upp ögonen för en ny kille
som nu ger er UNDER SNÖN
Prolog
Det var omkring 1960 då jag först kom till staden den låg i utkanten av
Denver.
En bensinmack korsade mina ögon en liten mack med reservdelar och man
reparerade bilar redan då.
lukten av bensin gick in genom mina näsborrar och ångorna kom ut ur pistolen
och slangen.
På stadens biografer visade man matine filmer som på den tiden ansågs som
väldigt roliga.
Vi stod där utanför och drack varsin coke och lutade oss mot våra mopeder
som stod stiligt o väntade på några tjusiga tjejer.
Det var här i staden jag träffade Robbie för första gången mitt eget namn är
Samual.
Alla historier i byn som jag nu kommer berätta för er är berättade från min
synvinkel av de som hände i staden åren fram till idag.
Staden var varm på sommaren de här året och uppe i bergen kunde man se
snön ligga på toppen.
På den tiden var vi alla tuffa och sniffade heroin och drack öl kanske inte det
smartaste när man skulle köra på tjejer ner till stranden.
- Kom igen nu Samual visa hur mycket stake du har skrek den brunhåriga
brunetten som hette Zelda
Samual gasade på och in på en grusväg och mopeden hoppade fram över
den lilla skogsvägen.
Tills dom kom fram till en liten insjö därefter kom dom två vännerna med
deras mopeder och stannade till.
Zack var en av polarna kom fram till Samual och slog till honom lätt på
axeln
- Snyggt jobbat Samual hon är en tia
Samual kollade på Zack som om han skulle slagit till honom vilken minut
som helst.
Zelda och dom andra tjejerna slet av sig sina linnen och sprang ut på
bryggan och hoppade i vattnet.
- Du först? sa Zack med ett leende på läpparna
Samual knäppte upp byxorna och sprang ut med kalsongerna och hoppade
i.
- Fan va kallt de är skrek Samual
Tjejerna skrattade åt badkrukan som försökte visa sig manlig att trotsa att att
lägga all köld på sin mandom.
Zack kom då flygande som en kanon från ingenstans och vattnet spröt över
alllt och alla.
Den var en av dom varmaste därefter började temperatur förändringar som
gjorde att det blev kallare och kallare i staden
KAPITEL 1. Snoöflingor Nu kommer historien jag ville berätta för er det började en dag.
Snön föll på gatorna i en liten by strax utanför Denver Colorado.
Detta är 30 år efter vi var och badade vid den vackra insjön.
Ett flertal plogbilar åkte runt och arbetade för att få bort snön från vägarna
klockan var omkring sex på morgonen. Det var ett ordentligt snöfall som hade
drabbat Denver och den östra delen av Usa.
Det började närma sig julhelgerna så många skulle ut på vägarna för att handla
dom sista julklapparna
Vid frukust bordet satt en äldre man som hette Andy Bradbury och läste
morgontidningen och muttrade över dom snöflingor som åkte ner på marken.
Andy hatade snö det fanns inget värre enligt honom och egentligen ville han
inte ens stiga upp på morgonen för det var ännu kallare på morgonen.
Andy gick och tog fram en skål med mat till hans katt och hällde upp lite
torrfoder till den och hon hoppade nöjt upp på bänken och började äta utav
maten.
Katter var Andy Bradburys enda vän han hade sällan besök utav folk och
människor vågade inte riktigt heller besöka Andy eftersom han var en liten
ensamvarg.
Vädret såg bara ut att bli värre.
Cyntia Reading sprang genom den djupa snön och kollade bakom sig och
kände sig enormt förföljd av något. Det var djup snö och ju längre in i skogen
hon kom ju djupare vart snön runt henne.
Hon skrek efter hjälp men ingen var ute den här kvällen och kunde höra
Cyntias rop på hjälp.
Efter ett tag slet något ner henne i snön och började slänga hennes kropp fram
och tillbaka så den vita snön färgades blodig istället för vit.
Ingen visste vad det var som dödade Cyntia den där kalla natten men alla
trodde att det var en varg som hade ätit upp stackars Cyntia hon var endast 13
år och hade varit ute.
Samual Renderos var ute med sin traktor och plöjde upp sin infart till huset och
han kunde höra julmusiken spelas i hans öron samtidigt som snön föll ner från
den öppna himlen.
Han mimade lite tyst för sig själv och hälsade på sin granne som kom gående
förbi på gatan.
Samual var en gift man med sin fru Robbie Renderos, Robbie kunde baka
enormt goda äppelpajer som man kunde känna längst hela kvarteret om man
luktade tillräckligt noga.
Den här dagen stod Robbie och fönade det bruna håret med en blommig
klänning, hon var stadens skvaller kärring och hade två hundar av den mindre
varianten som gnällde tyst för sig själva.
Ibland kunde man undra vem som gnällde mest.
Nej men Robbie hade sina charmiga stunder då hon satt vid matbordet och
tittade ut över gatan och berättade för sin man hur mycket hon älskade honom
och att inget skvaller kunde få henne så välmående än att se att han bara
älskade honom.
Hundarna hette Rosie och Welma och satt under Robbies ben och skällde efter
uppmärksamhet.
- Tyst Rosie om du är snäll kommer matte ge dig en korvbit snart, jag måste
se lite respektabel ut när jag ska på middag med väninnorna sa hon till dom
två hundarna.
Robbie trodde ärligt på att hundarna lyssnade på henne och att dom var två
kloka djur, troligen bara ute efter uppmärksamhet och mat.
Robbie spenderade stor tid på skönhets salongen i staden men ikväll blev det
att göra sitt hår själv.
Dörren slogs upp och in kom Samual in och hundarna började skälla fanatiskt.
-Tyst förbannade hund kräk annars får ni sova i kojan i natt
Han gick fram till kylskåpet och tog ut en öl från kylskåpet och satte sig ner vid
bordet och tittade ut genom fönstret.
-Förbannat vad mycket snö det skulle falla från himlen just i år och dom där
plogbilarna dom gör ju sällan sitt jobb aldrig dom tider jag har i kroppen.
Han drack några klunkar och tittade på Rosie som låg i hörnet och tittade med
sina hundögon på honom.
-Robbie har du gjort i ordning någon mat till mig att äta?
- Jo det står lite rester i kylen om du skulle bli hungrig tror de var lite potatis
och någon köttbit.
- Rester ser jag ut som en hund? fnös Samual
Och drämde igen kylskåps dörren och satte maten i micron.
- Bli inte så arg bara för du får äta rester bara för idag när jag ska ut och roa
mig med mina väninnor det är så sällan de händer.
Ja hundarna får bättre mat än mig idag sa Samual och lyfte upp hundskålen
och grimarcherade illa.
Samual tog ölen och gick in i vardagsrummet och satte sig ner i fotöljen och
satte upp sina fötter på pallen och slog på sportkanalen på tvn.
Bruce Weels var en 24 årig mekaniker i staden en blond lång kille som var fylld
av olja den här dagen eftersom han höll på att byta oljefilter på en gammal
volvo han skruvade för att komma åt de förbaskade oljefiltret.
Att vara Mekaniker under vintrarna var ingen tacksam uppgift eftersom fler
olyckor hände under vinterhalvåret i staden och att vintern hade förlängts
gjorde att det stod extra många bilar och väntade på reperation utanför
garaget.
- Jaha då ska vi se
Sa Bruce och tittade ner under motorhuven den kabeln leder dit sa han och
följde med fingrarna kabeln.
- Fan va kallt de skulle vara just ikväll
Bruce huttrade sig och gick fram till sitt bord med verktyg och tog i sin
varma kopp med kaffe som föreställde en pin-up tjej.
Julhelgerna var ju alla människors stora frihet men ändå ställdes det en
enorm press på dom flesta de skulle köpas julklappar till frun, till barnen, till
släktingar, till barnbarn, och sen även husdjuren fick julklappar nej Bruce bara
orkade inte bry sig om den där förbannade julen den ställde bara till elände och
bekymmer för dom flesta familjerna.
Bruce tyckte det var mycket skönare att ha sina varma ull tofflor på sig och
bara ta det lungt på julen och lämna över bekymmret men den här julen var
det enormt mycket jobb på verkstaden så läget att känna sig klar för att gå
hem fanns inte där.
Cyntia Reading hade just varit hemma hos sin vän Liss Gekas dom hade lekt
och haft en underbar kväll ute i snön.
Pulkorna hade glidit ner för den stora backen och dom skrattade och hade
enormt roligt. Mamma Tanya Gekas ropar på dom två yngre
- Barn det är mat nu.
Cyntia åt den kvällen hos Tanya och Liss, även om hon var ensamstående
så kände hon att hon gjorde nytta att vara givmild mot Liss vänner.
Spagetti och köttfärs såsen luktade underbart när dom två ungarna rusade
in med skorna på och skrattade och såg på varandra det var som om hela
världen var en glädjeplats.
Tanya log tillbaka på dem och skottade upp den lilla snön dom hade burit in
och satte sig ner med dem vid bordet.
- Jasså tjejer har ni haft det roligt ute i snön?
- Ja det är helt underbart vi har byggt en snögubbe som vi kallar för boris han
jobbar för ryska maffian svarade Cyntia med munnen full av köttfärssås
- Haha va? vart har du lärt dig om Maffian Cyntia frågade Tanya nyfiket.
- Jadu i skolan lär vi oss allt nuförtiden, ingen press.
Dom två ungarna åt och åt som det aldrig skulle ta slut men som ung behöver
man också energi för att kunna leka och ha roligt.
Tanya blickade ut mot snö gubben som stod där prydligt med sin svarta hatt,
solglasögon och en rock samt ett par armar som bestod av kvistar.
-Vad duktiga ni har varit idag sa Tanya med ett leende
- Tack Mamma sa Liss och åt det sista som fanns på tallriken och rapade nöjt.
Sara Leech var en studerande tjej som oftast brukade gå ut och fira och ha
roligt med sina vänner hade begravt sig själv i tenta studerande för att hinna
ikapp allt hon hade missat dom kvällar hon valt att gå ut med gänget och festa.
Sara var en lång, smal tjej med rött hår och knallblåa ögon och ett sött leende
som kunde kanske fått lärarna på fall om hon använde den metoden men det
gjorde hon inte.
Istället fick hon sitta och stirra sig blind på alla organ på kroppens insida.
- -Vad gjorde jag för att förtjäna det här? Kan inte jag också få vara ute
med vännerna och dricka och festa förbannade skitbok
Sara slängde igen boken och suckade högt
- Kommer aldrig lära mig de här, lärarna kommer döda mig
Sara tog böckerna och började traska ut genom biblioteket på skolan och skulle
gå hem för dagen.
Det kändes dumt och plugga in något som hon ändå aldrig skulle använda i
hennes riktiga liv.
Vad hade hon för användning av var varenda kota, muskel i kroppen satt? hon
skulle knappast bli doktor och inte heller gå runt och säg dom latinska
benämningarna för varje del i kroppen.
Sara var klädd i Jeans och en V-ringad tröja och under en vit skjorta.
Lärarna fick väl se henne som slarvig att hon inte hann med att lära sig och
förstå matematiken och inte heller människokroppen.
Sara kände sig besviken att hon inte kunde lära sig så snabbt som dom andra i
klassen.
Hennes klackar lät mot sten golvet när hon gick genom korridorerna på skolan
för att gå hem. Hon rätade till tröjan och slog upp dörrarna ut till friheten.
Snön föll från himlen som den hade gjort dom senaste 3 veckorna,
I Denver var det inte ovanligt med snö direkt utan mindre ovanligt med tropisk
värme som på medelhavs öarna.
Men en sån här snömängd hade dom inte haft på länge i den lilla byn utanför
Denver.
Dom lokala tidningarna skrev om uteliggare som frusit ihjäl och människor som
blivit utestängda i kölden några hade inte kunnat ta sig till affärerna för att
handla eftersom dom bodde långt ute i skogarna.
Men stads folket hade inga problem ännu dom klarade det ganska bra en av
dessa var en tjej som hetter Anna Smith en blond tjej med klarblåa ögon och
18 år fyllda för henne var dagarna lugna eftersom hon var arbetslös.
Anna försökte slå sig in på arbetsmarknaden och gick ofta in på internet och
letade alla möjliga jobb men fick ofta gå på dessa tråkiga arbetsintervjuer som
inte gav henne någon stimulering i närvaron hon behövde trygghet.
Hon hade också märkt det skumma klimat förändringen som hade drabbat
Denver och det oroade henne enormt varför den hade kommit just nu.
Utanför hennes fönster låg granarna spöklikt vita och dom stora markerna
kring hennes skogs stuga det började skymma.
Cyntia Reading höll på att ta på sig sina kängor och knöt sina stövlar och
slängde sin halsduk kring halsen det var kallt idag och snön ramlade ännu ner
för himlen utanför Tanyas fönster.
- Är du säker på att du inte ska stanna här i natt frågade Tanya försiktigt av
skuldkänslor att skicka hem Cyntia.
Nej ingen fara jag kan ta till vara på mig lovade mamma att vara hemma till
kl 23 ikväll.
Mamma Patricia Reading var en enormt sträng mamma och höll hårt i sin
dotter och kollade gärna av henne via mobiltelefonen flera gånger om dagen.
Kanske var det oro som gjorde det. Patricia var tillsammans med Pierre
Barksdale.
Men den här kvällen kände Tanya att något var väldigt konstigt det var en dag
då man skulle stanna hemma.
KAPITEL 2. VINTERNÅD
Tanya kramade om lilla Cyntia och gav henne en puss på kinden då hon
gick trappstegen ner och vinkade glatt mot Tanya och Liss som stod på trappan
till huset.
Cyntia skulle gå genom skogen sedan var hon framme vid affärerna och
centrum hon gick och nynnade lite för sig själv när hon gick emellan dom stora
höga granarna som stod ståtligt upp mot skyn.
Samtidigt hade Sara Leech kommit ut ur biblioteket och suttit sig ner för en
härlig lunch vid stadens hamburgar resturang och drive in.
Utanför snöade det kraftigt och man kunde se konturerna av människor som
var på väg hem från sina jobb i snöstormen.
Sara smackade i sig den välfyllda grillade hamburgaren och drack nöjt av
läsken och slog upp lokal tidningen framför sig.
När hon hör en duns från fönstret personalen kollar bort mot det stora fönstret
ut mot vägen.
En flicka står helt blodig i vita kläder och bankar på det stora fönstret
”BANK” ”BANK”
Efter ett tag slås dörren upp och flickan faller in genom dörren och Sara
springer fram till kvinnan och lyfter upp hennes huvud i sin famn.
Resturang personalen springer fram oroade
- Men herregud det är ju Cyntia Reading, Patricia Reading dotter.
Flickans ben var helt av det såg ut som om någon hade kapat av de från
knäskålen och neråt.
-Herregud vad har hänt?
- Jag vet inte men jag fryser enormt.
Flickan skakade enormt av chocken och det vit shack rutiga golvet blev mer
och mer blodigt
Sara försökte så gott hon kunde att stoppa blödningen genom att ta sin
halsduk och knyta den runt hennes lår.
- Dom är under snön, Dom är under snön hackade flickans tänder och stirrade
med en blick mot Sara och rörde sakta Saras kind.
- Vilka är under snön?
Kvinnan skakade till och vred sitt huvud bort mot Saras och blödningen blev för
mycket för kvinnan.
Resturang personalen tittade på varandra och sedan efter de på Sara som
hade den döda flickan i sin famn på golvet.
Det var Arie Danaher som bodde ner för gatan som hade tappat sitt liv den
kvällen och ingen visste vad som hade slukat hennes själ och gnagit av hennes
ben till den sista kotan det enda dom tänkte på den kvällen var vad det var
som höll på att hända.
Robbie Renderos gick längst gatan ner mot sin vänninna Ryan Quiel som bodde
på 56th street som inte var allt för långt ifrån Samual och Robbies hus det var
mörkt och flingorna seglade ner från himlen vid gatu lamporna. Hon passerade
Maxs Supermarket och även järn affären som låg längst gatan längre fram
kunde hon se gatulampan och soptunnan vid Ryans hus.
Robbie gick med huttrande armar och med kjol och strumpbyxor samt ett par
läder stövlar.
- Fy va kallt det ska vara kan det inte sluta snöa och bli sommar snart.
Men snön verkade ha hemsökt staden den kom ner från den mörka himlen den
natten.
Robbie gick trappan upp och knackade på dörren öppnades av Ryan Quiel som
hade klätt upp sig enormt stiligt den här kvällen med en rosa kofta.
- Va fin du är ikväll sa Ryan med ett leende på läpparna och kramade om
hennes vän.
Inne i vardagsrummet hördes tv ljudet på högsta volym det var idrott och
troligen var det Ryans man Timmy som satt och svalkade sig med en öl men
han hade sällskap den här kvällen av Karl Hosick som satt och skrek högt när
idrotts resultatet inte var som hans tipskupong.
-Helvete, ni spelar som ett jävla korplag svor Karl när Robbie passerade
vardagsrummet en snabbis.
Karl hälsade lite snabbt med handen och log mot Robbie, det var något
speciellt med Karl han var inte riktigt som Samual därhemma utacksam,
öldrickande idiot. Men hon älskade honom enormt men kunde ändå fantisera
hur det skulle vara att gå i säng med en annan man hon slöt sina ögon och
satte sig ner vid matbordet i köket tillsammans med Ryan och korkade upp en
flaska vitt vin och började diskutera lite innan de skulle ner till pubben.
Samtalsämnena flödade och det var alltid lätt att prata med Ryan hon var som
Robbies andra halva utan henne skulle det bli i enormt svårt att leva.
-Hur går det med Samual? är han snäll mot dig verlkligen? sa Ryan
- Samual jadu det beror på hur du menar sa Robbie och klunkade lite vin från
de stora vin glaset
- Ja du verkar inte så lycklig längre?
- Nej du har väl rätt, känner mig som varenda dag är ungefär likadan stå och
tvätta laga mat sen höra att de man gör är ingenting om man jämför med
de han gör.
- När ska du lära dig Robbie sa Ryan
- Ja jag har väl de där i mig att hitta dom riktiga skit stövlarna.
- Kanske men alla killar har väl den insidan att inte uppskatta allt vi gör tänk
om dom var tvungna att ta hand om våra trosor med en riktig raggar sträng
i?
Robbie kunde inte hålla sig av garv och vek sig nästan i stolen efter de som
Ryan sagt.
- Nej du har väl rätt Ryan man ska uppskatta det lilla som vissa gör och
verkligen visa att man bryr sig.
- Du Robbie ikväll ska vi ut och dansa sen ska du hitta en riktig drömprins där
på dansgolvet så du kan göra Samual riktigt svartsjuk.
- Haha du känner verkligen inte Samual du Ryan, jag skulle kunna vara vid
världens ände och ändå skulle han inte sakna mig.-
- Då får vi göra så att han saknar dig och inser sina misstag, man kan inte
leva på gamla meriter i resten av livet sa Ryan och skålade med Robbie
Låter som en utmärkt idée
Sara Leech satt ännu och skakade av chock över den lilla flickan Cyntia
Readings bortgång hon kunde inte tro att det var sant de hon just hade
bevittnat hur i helvete kunde hon knacka på fönstret med endast ett ben?
Varför kunde hon inte rädda henne? allt gick så förbannat snabbt.
Det kändes som fem sekunder hon satt med henne i famnen det kändes inte
som minutrar.
Personalen på hamburgar resturangen hade ringt ambulansen som hade varit
och hämtat flickan, som nu stod och torkade bort blodet från fönstret och på
golvet.
Hur kan det hända just här? frågade hon sig själv och tittade ut genom fönstret
där snön föll från himlen utanför.
Robbie Renderos hade hittat ut nu på en klubb i staden tillsammans med sin
kära väninna Ryan Quiel och dom båda stod i baren och fick sina vodka shotar
för att kunna dansa extra mycket den kvällen
- De här är fan livet Ryan sa Robbie och skålade
På dansgolvet stod en klunga och dansade till modern musik som strömmade
ur högtalaren.
Han som spelade musiken för kvällen hette David Blasingame och var en jävel
på att hitta rätt låtar för sällskapet. Han stod där med en uppknäppt skjorta av
värmen och det verkade som Robbie Renderos hade spanat in honom hela
kvällen.
- Jaha Robbie du är tänd på en musiker du sa Ryan med ett leende
- Han är för ung men skulle jag få honom för natten så skulle jag ge honom
en omgång.
Ryan beställde in nya shotar för hon förstod att Robbie skulle aldrig våga göra
ett närmande av någon så länge hon var nykter.
Samtidigt springer en hysterisk kvinna in på polisstationen i Denver och rycker
tag i en polisman och trycker upp honom mot väggen.
- Var är min dotter? Var i helvete är min dotter?
Polismannen förstod att det gällde Cyntia Reading och inte någon annan dåre
som var ute efter att skada.
Hon var djupt chockad och man kunde se hatet bli större och större i hennes
ögon?
- Vem gjorde det här mot min dotter? vem var det en pedofil? en mördare ?
helvete säg något människa.
Polismannen ruskade av sig och sa i lugn och samsad röst
- Vi gör vad vi kan för att hitta din dotter vi har satt ett par mannar som har
lite att gå på i fallet som att förhöra och undersöka skogen.
- Min dotter är död och ni sitter bara på ett förbannat kontor sa Patricia
Reading och tog en bok från skrivbordet som det stod om lagar och sa
- Vet du? den här boken är bara full av dynga vem håller sig till lagar och
förordningar idag? Patricia slängde boken med kraft på bordet.
- Som sagt vi gör vad vi kan det är inte bara din dotter som har försvunnit i
staden utan vi letar efter andra unga tjejer som också försvunnit.
De var de enda som Patricia Reading behövde höra för att tankarna skulle
skena iväg mot de hon hade misstänkt.
- Va fan är ni tröga på de här stället de är den där förbannade gubben han
som sitter där ensam i sin stuga vad var de nu han hette.
Patricia tog sig mot munnen och funderade och gick stressande fram och
tillbaka över den stora receptionen som var där.
- ANDY ja just de så hette han den där gamla gubben som sitter instängd i sin
stuga har alltid haft misstankar att han gör något.
- Herregud kvinna nu får du lugna ner dig Andy har knappt rört en kvinna och
levt oskuld så länge jag vet.
Patricia vände sig om och gick ut med en blick mot polisen som visade att
hon ägde makten att göra vad hon ville.
Rocken roll make me proud sjöng Bruce Weels när det strömmade ljud från
högtalaren på den gamla ford mustangen.
-Underbart ge mig nu lite kärlek
Bruce gasade lätt på bilen och det lät som om allt satt som det skulle äntligen
var den sista bilen klar för kvällen.
Dess andra personer i staden var ute och roade sig fick Bruce arbeta och slita
för att hålla sin verkstad vid liv.
Man brukar säga det första året år som tuffast i branchen eftersom ingen vet
vem man är och marknadsföringen är inte de första man lägger sin hårda
valuta på.
Bruce gick till sin kyl och tog ut en kall öl och hällde den ner för munnen lite
rann ner för mungiporna och det kändes härligt äntligen lite ledighet i all jul.
Han ställde ner ölen och tittade ut genom fönstret och ut över dom tomma
gatorna det enda som seglade ner var ännu mer snö och några ungdomar som
gick in i spel hallen längre ner på gatan.
Vissa föräldrar har verkligen inte koll på sina ungdomar tänkte han tyst för sig
själv. Det är jul och dom springer ute och ränner dom borde vara hemma med
familjen istället.
Bruce Weels höjde upp ölen igen och fortsatte och blicka ut över snö området
och sa
- Jag ska nog ge dom där ormarna
3. Förlusten
Samual Renderos började nu känna sig väldigt ensam hans fru Robbie hade
inte kommit hem ännu och klockan var strax efter 2 på natten.
Kanske sov hon hos Ryan eftersom det var närmare eller så? nej han ville inte
tänka åt de hållet det innebar bara problem.
Han var tjurskallig, egoistisk, och haft ett himla problem med kvinnor innan
som gått ut och gjort hans liv till ett helvete och tyvärr gick det ibland ut över
Rosie.
Samual brann av ilska och kunde slagit sönder hela huset om han haft henne
hemma just nu.
Han ville visa vem som bestämde och att hon skulle lyda honom till varje pris.
Tålamodet började nu minska och han blickade mot sina nycklar som låg på
bordet.
Robbie Renderos satt samtidigt på ett lyxhotell med ett glas vitt i sin hand och
blickade mot mannen som kom ut ur badrummet med bara kalsonger hon
kunde inte motstå längre det gick inte så hon gick fram till David Blasingame
och gav honom en häftig kyss över hans mun och la handen på hans
kalsongkant.
Robbie tog den andra handen upp och smekte hans mörka hår som sedan
letade sig ner över hans vältränade kropp.
- Snälla ta mig! här och nu
Hon slängde sig ner på sängen och lekte långsamt med fingret att han
skulle komma dit.
Han klättrade över henne och kysste hennes läppar leksamt,
Robbie smekte hans mörka långa hår och hon fick de hon ville den natten.
Samtidigt svänge Samual in på parkeringen vid krogen och kollade runt om
han kunde se Robbie komma traskande i hennes läderstövlar men ingen
Robbie syntes till på gatan och han bestämde sig att sitta och vänta några
minuter, Samual kokade av ilska inombords över vad han trodde vad Robbie
gjorde den natten.
Förbannade jävla sa Samual och slog hårt med näven mot instrumentbrädan i
bilen.
Aldrig att han hade föranat att Robbie skulle någonsin göra något sådant mot
honom.
Tiden började bli sent och Robbie hade inte synts till så han svängde ut på
vägen igen och körde ifrån platsen mitt i natten.
Patricia Reading satt i bilen och parkerade utanför Andy Bradburys o plogade
väg det var mörkt och kusligt och granarna stod ståtligt upp mot himlen långt
bort kunde man se ljuset från Andys trähus som låg inne i skogen.
-Ska ta mi fan visa den jäveln sa Patricia och lyfte upp bakluckan på bilen och
tog upp en ficklampa som låg bak i bilen.
Patricia gick i den djupa snön in mot Andys hus och började lysa runt henne
och såg då nära en av granarna en gigantisk blodfläck och gick lite närmare för
att
verkligen se om det var blod.
- Vad tusan är det här? Patricia satte sig ner på knä och tog lite på fingret och
luktade.
Det var blod utan tvekan som Patricia hade på fingret men vems? Patricia
trodde det var Cyntias blod så hon reste sig snabbt och gick med tyngre steg
av ilska bort mot Andys trädhus ljuset från stugan kom närmare och närmare
när hon stod utanför så knackade hon hårt på dörren.
-Öppna din våldtäksman jag vet du finns där inne.
Ingen öppnade dörren.
Patricia slet då upp dörren och tittar sig in i huset på väggarna hängde ett
antal uppstoppade djur allt från ugglor till stora korpar som stirrade på henne.
Inne i huset var det ingen värme det såg ut som att elden hade slocknat för
flera dagar sen och därför var huset enormt kallt.
-Nu ska vi se vad den här pedofilen har på sig sa Patricia och började rota i
hans papper och runt i stugan när hon öppnade sängkammaren såg hon att
dörrhantaget på insidan var blodig samtidigt såg det ut som en stor pöl av
blod av någon som släpats fram till garderoben.
Patricia slängde ner bunten med papper och följde släp märkena skakade av
rädsla av vad som skulle gömma sig inne i hans garderob.
Tänk om det skulle vara en mördad flicka som hon skulle hitta eller ett
uppstoppat djur tankarna var många i Patricias huvud.
Patricia öppnade den knakande dörren och på en pinne i garderoben hänger
Andys döda kropp med inälvor hängande från hans buk och neråt.
Något hade knapprat upp hans ben och ändå upp till ljumskarna Patricia stod
som förstenad av synen av kroppen och höll sig för munnen det var enormt
äckligt att se den döda kroppen spetsad av en pinne något måste ha varit
enormt starkt som gjort detta och knappast mänskligt.
Patricia tittade en sista gång på kroppen innan hon sprang ner till telefonen för
att ringa till polisen.
- Men svara då för i helvete sa Patricia dess signalerna verkade inte leda
henne dit hon skulle.
Patricia Reading slängde på telefonen och sprang genom den djupa snön som
ledde mot hennes bil långt borta i horrisonten kunde man skymta staden
Snön forsatt falla från himlen och snön vart bara djupare och djupare för
Patricia att springa i och den här gången kändes de som om bilen stod flera mil
bort för henne.
När hon hade passerat de sjätte trädet så sjunger ena foten djupt ner i snön
- Aj för i helvete va ont de gör skrek Patricia i smärta hon trodde hon hade
brutit något i de vänstra benet i fallet.
Patricia drog och drog för att försöka komma upp ur hålet hennes händer
sträckte sig ner mot foten för att försöka få upp benet.
Sedan sträckte hon sig för att komma ut ur järngreppet det högg till en gång
till och nu smärtade det till så det nästan svartnade för Patricia Reading och
försökte dra sig upp ur hålet med en gren i närheten när benet kommit upp
såg hon att stort märke av blod.
Något hade kapat av hennes ben hon drog sig uppåt med stora blodflöden som
rann över den vita marken hon visste själv att hon skulle frysa ihjäl därute i
mörkret och så långt ifrån stadens kärna men envist fortsatt hon krypa med en
enorm smärta i sitt ben.
Patricias fingrar började frysa av smärta och allt kändes som uppgjort hon drog
sig närmare en liten gran som låg i närheten och satte sig mot granen och
hoppades att någon skulle komma och titta till Andy Bradbury.
Dom flesta människorna i byn höll på för tillfället att pynta staden för sin årliga
tradition det var att hänga jul saker över hela staden julglitter kring varje ljus
stolpe eftersom varje människa i staden var väldigt hedliga så visste många att
glittret skulle vara kvar för en livstid framöver.
Några i byn blev väl mer stirriga än vanligt och sprang omkring och letade
julklappar bara dagen innan men det var bra för affärerna som höll öppet de
dagarna.
Jul var en högtid att samla nära och kära att träffas och umgås att ge kärlek till
varandra köpa julklappar och dricka sprit var det några som gjorde och gjorde
livet till ett helvete för några.
Många stackars barnfamiljer fick låsa ut sina pappor när dom hade fått i sig för
mycket redan några dagar innan jul.
Detta händer väl i några hem varje år att en förälder inte klarar av stressen och
pressen och dricker för mycket och börjar veva med armarna.
Några familjer satt framför brasan med ett sällskaps spel på bordet och slog
tärningarna på bordet och flyttade fram några rutor på bordet och även i livet.
Några satt även ensamma och övergivna ingen kom och tittade till dem
troligen hade dom gjort ett dyrbart misstag dragit för många lögner i livet och
folk hade upptäckt deras lögn.
Somliga människor gör mycket dumt i sina liv och får sitta kvar på ruta ett
genom hela livet tackvare sina misstag dom kallas konfliktskapare det är en
typ av människa som lever på att göra andra arga eller besvikna.
Dom kan aldrig vara nöjda med livet utan slänger ut allt dom kan komma på
för att skada sin närhet.
När dom blir äldre sitter dom där på sin gungstol och blickar ut över snön och
undrar vad dom hade gjort för fel och varför kom ingen till mig under julhelgen
med julklappar.
Men den här julen fick alla en julklapp något som var mycket farligare mycket
snabbare och något som slet sönder människor på mitten av sin kraft det var
som en krokodil som slukade sina byten i snön som en stor käft som slet
människor mitt av och kastade dem i luften, ingen visste vad som skulle hända
det skulle bara bli värre att bo i den lilla staden mycket värre.
Kapitel 4 Julen
Julaftonens första ljus strålar sken in genom fönstret där Robbie låg naken
och höll om sitt ragg efter gårdagen hennes otrohet skulle ingen få veta och
verkligen inte Samual som troligtvis satt vid den här tiden och drack sitt
morgon kaffe det var trots allt julafton.
Knappast att han skulle gå och hämta jul pyntet och göra fint.
Samtidigt kunde hon känna en enorm våg av skuldkänslor som gick runt i
hennes huvud.
Hon tog en morgonrock och gick in i duschen, det varma vattnet sipprade ner
för hennes nakna kropp.
Det var ordentligt med varmvatten som sipprade samtidigt som hon var osäker
om hur hon skulle formulera sig för Samual när hon kom hem.
Robbie ställde sig vid spegeln i badrummet och torkade bort lite imma som
hade bildats på spegeln.
Där stod hon rynkig och gammal såg hon sig när det hugger till i hennes tand
- Aj vad nu?
Smärtan spred sig i munnen och hon tog in handen och kände.
En tand lossnade och föll ner i handsfatet tillsammans med massor av blod
som rann ut ur Robbies mun.
Nästa tand ramlade ut och ner i hennes hand hon trodde inte de var sant de
hon var med om så gammal var hon inte att hon skulle börja tappa tänder
redan.
Robbie öppnade sin mun som var full av blod och vickade lite på hennes tänder
och såg att en efter en av hennes tänder satt löst och föll ut ur munnen.
Robbie började då klösa sig mot ansiktet och hon kunde se hur hennes skinn
började sakta falla av och hon rev djupare och djupare tillslut kunde man
skymta kindbenets vita nyans Robbie skrek av smärta när hon fortsatt att
kratta av det sista av hennes ansikte det var som något tvingade henne att
klösa av hennes hud det var som en fanatisk känsla.
Ådrorna innanför hennes armar bultade kraftigt och pulsådern när hon krafsade
upp stora djupa sår runt pulsådern.
Robbie satt där på det vit kaklade golvet med inga tänder inte heller något
skinn bara ådror som bultade när hon fanatiskt sträckte sig mot Davids
rakhyvel som stod uppe på det vita handsfatet golvet färgades rödare av
Robbies sönder rivna armar hon kände hur hon greppade tag runt rakhyveln
och hon lossade sakta rakbladet ur sin hållare och blickade över det.
Det glänste i ljuset från lampan i badrummet hon flyttade tillbaka i badrummet
sittande med ryggen mot de kalla kaklet på väggarna hon såg nu bara en
utväg och de var att ta slut på sitt eget lidande.
Robbie blundade till med ögonen och tryckte rakbladet mot huden och skakade
av frossa rakbladet skar in i hennes pulsåder och hon la sig ner skakande på
marken.
Jerrell Kizer och Bradly Weissman ägarna av bensinmacken samt även Bruce
Reels arbetade med att göra fint på gatorna kring bensinmacken en sky lift
fanns på plats för att sätta stora jul gillanger över ljusstolparna.
Jerrell och Bruce öppnade varsin öl nere på marken samtidigt som dom
blickade upp mot Bradly som försökte fixa till det snyggt inför julhelgen.
Snön forsatt att falla ner på marken och drivor av snö hade spridits in i hela
staden nu. Meter hög snö gjorde att inga affärer var öppna och ingen snöplog
var ute för att röja bort dom stora högarna.
Dem som skulle åka bort till släkt och vänner fick stanna inomhus tills ovädret
Poliserna Patrick Hendricsson samt även hans assistent Joey Thomson försökte
plöja sig fram genom snön för att komma fram
- Polisstationen kontaktar bil 607 kom
- Bil 607 här kom
- Vi har fått en ett tips om en kropp som har hittats i parken kom
- Ännu en till?
Polisen Hendricson torkade svetten från sin panna
- Ja hon hittades i förmiddags vi tror det är vargarna eller en björn som varit
framme nu igen du får prata med mannen när ni kommit fram till platsen .
Patrick och Joey satt och tittade på varandra som två stora frågetecken
Samual Nederos satt tidiga morgonen vid frukust bordet och blickade ut mot
den öppna gatan snön, hans hosta var brutal och stark.
Samual gick mot skåpet och tog ut en whiskey flaska och hällde upp en kopp.
-Förbannade snöflingor kan ni inte hitta en annan stad att plåga.
Samual svepte glaset med Whiskey och hällde upp ännu ett glas
-Förbannade fruntimmer aldrig vet man var dom är vänta bara sa han och
kramade näven.
Samual var förstås arg över att inte Robbie hade dykt upp på två dygn oron att
något hade hänt henne speglade inte Samuals personlighet de enda som fanns
var hur lätt fotad hon varit som hade hoppat i säng med någon och glömt bort
honom.
Samual muttrade mer och mer och blev surare och surare efter varje whiskey
som for ner i den äldre mannens strupe.
Det fanns inga ursäkter den här gången för hennes beteende efter ett tag
knackade det på dörren.
Samual reste sig upp ur stolen och torkade pannan för vad han skulle säga till
Robbie.
Han svettades som en hund, Samual öppnade dörren utanför stod två poliser.
- Är det Samual?
- Jo vad har hänt?
Samual tog sig för pannan han var inte alls beredd att det skulle stå poliser
utanför dörren.
- Din fru heter Robbie va är detta korrekt?
- Är detta ett förhör?
- Nej Samual vi vill bara se att vi kontaktar och ger rätt uppgifter det är så att
vi hittade Robbie i morse.
- Va Robbie? nu hänger jag inte med.
Samual tog in dom två poliserna in i vardagsrummet och dom slog sig ner
runt träbordet.
- Vi vill inte gå rakt på sak eftersom detta har just hänt men vet du om din
fru åt smärtstillande tabletter eller led av någon längre depprition.
Samual smekte sitt skägg lite lätt och såg inte alls ut att förstå vad dom två
poliserna ville ha sagt.
- Nonsens Robbie har inte varit depprimerad hon har ju mig.
Poliserna granskade varenda rörelse som inte kändes rätt av Samual.
- Igår kväll checkade Robbie in på ett hotellrum.
- HOTELL RUM!
Samual reste sig upp ur soffan och började svära och slå hårt i saker för att
sedan sätta sig ner i soffan igen vid bordet han smällde till bordet.
- Vad i helvete har Robbie gjort på ett hotell?
- Robbie checkade in relativt sent senare i morse hittades hon död på
toaletten vi vill helst inte avslöja för mycket i ett så tidigt skede.
Samual fick knipa igen haas käft annars skulle polismännen förstå att han
hade spionerat på henne går natt. Hatet växte inom honom men inte mot
Robbie utan mot mannen hon hade omgåtts med den natten.
Poliserna granskade Samuals reaktioner hur han höll huvudet ner mot
golvet och kramade ihop hans båda nävar.
- Vi beklagar verkligen din sorg sa den polismannen och satte handen runt
Samual.
- Ge fan i mig ni vet inget hur mycket jag älskade den kvinnan jag vill ni
försvinner från min egendom nu.
Samual reste sig och spände blicken i dom båda poliserna.
- Något är allvarligt fel i den här byn den är inte längre lugn allt kom med
snön poliser, dessa snö parasiter som rycker ner folk under marken och
tömmer dem på deras innehåll.
Ni har väl sett kropparna? det är ingen björn inte heller en mördare detta är
någonting annat dolt som inte vill oss väl. Ni förstår när jag körde snöplogen
förr i tiden såg jag björn många gånger som anfallit människor och detta är inte
en björns fel.
Vad som händer kropparna har vi ingen aning om det går bara att läsa på vad
som kommer i snöstormar och var dessa snöväder varit dom senaste åren och
hur många försvann från varje by. Ni förstår väl att vi har inte drabbats av
något ovanligt!
Dessa oväder kommer varannat år. Allt från New York, Maine.
- Vi förstår inte riktigt vad du menar Samual
- Är ni så blinda? fick reda på av en kollega nyss att en av dessa snorungar
som härjar har hittats död på ett cafe stämmer dessa uppgifter?
- Du vet att vi poliser har tystnadsplikt angående fall som är under utredning.
- Ni måste ha sett själva på kroppen! att det inte fanns allt annat än
björnmärken ni själva har fått se björnfallen och hur skulle ni kunna för en
gångs skull avslöja vad som hänt med min fru.
- Kära Samual vi ber om ursäkt men med sekretess kan jag inte avslöja det
som skett med din fru vi har kollat våra förhörs frågor och vi kan bara
hoppas att utredarna hittar något fynd på platsen som inte tyder på
självmord.
- Självmord min fru var inte självmords benägen hon var sprallig och glad.
- Vi måste tyvärr vidare nu Samual vi har mycket jobb att ta tag i.
Samual gick fram till den ena polisen och tog tag i hans jacka och tryckte upp
honom mot väggen och väste.
- MIN fru var inte självmords benägen skriv det i eran rapport de är det enda
ni kan göra hela dagar skriva rapporter och förneka existens av intelligenta
varelser bortom det mänskliga.
Samual släppte greppet om utredarens jacka och tog sig för pannan och
gick in mot vardagsrummet
- Ni hittar ut själva!
Dom båda poliserna lämnade Samual och Robbies hus.
Samual satte sig ner i mörkret i sin favorit fotölj han satt där några minuter
tills han utbrast i skratt ett mörkt skratt som ekade i natten.
Utredarna traskade fram och tillbaka på platsen och kände sig illa tillmods
att lämna stackars Samual ensam inom den närmsta timmen.
Dolores Kempe var en utstött tjej av samhället hon hade sällan träffar med
män utan höll sig oftast instängd i sin lägenhet. Men efter Internet hade
etablerats hade hon suttit och lärt känna ett antal personer och även fått reda
på ett antal saker Dolores inte borde vetat.
Hon visste nästan alla i lägenheternas mörkaste hemligheter och skvalleret om
staden som låg i djup snö.
I en mörk lägenhet sitter två äldre män och diskuterar kring hur mördaren kan
se ut han som dräper personer.
Rummet var mörkt och hade vita aliminium persienner.
Dom tittade ut på den öppna gatan som låg väldigt centralt och på botten plan
bakgrunden spelades en klassisk musik när man kunde se snön falla ner från
himlen.
Där ute gick en tjej hon bar en hemlighet precis som Dolores
Det var kallt och strumpbyxorna var trasiga på vissa platser på benen hennes
klackar lät mot snön med ett knastrigt ljud.
Tjejen var Ellen Thompson som hade varit hos några killar den natten spyorna
satt i halsen på vad hon hade fått utstå men hon var tvungen att göra det för
att få pengar till lilla Williams mat.
Det var en hemlighet som ingen skulle veta och hon ville komma hem till en
varm dusch och tvätta av sin kropp förut när hon hade gjort det hade hon njutit
av det men den här gången hade hon ångest över att ha lämnat William och
även över vilken situation hon hade satt sig själv i.
Ellen gick längst gatan förbi affärer och lägenheter och såg genvägen hem som
såg mörk och obehaglig ut den här tiden på dygnet.
Så här års kunde man hitta någon uteliggare som frusit ihjäl och var helt blå i
ansiktet så hon kände sig inte helt säker att gå in i gränden.
Hon gick längst gallret av tegel lägenheter och runda soptunnor och kände
rökdoften från någon balkong i närheten snön låg hög på kanterna och
plogbilarna hade troligtvis varit framme och plöjt upp gränden.
I hörnet var en tunna i brand och en farbror satt med stickad tröja och rökte en
pipa han följde varenda steg hon tog som hon var från en annan planet.
Hur uteliggarna klarade sig utomhus i ett sånt oväder var det inte många som
förstod och inte heller hur dom hade hamnat där.
Cafet i trakten hade många gånger hjälpt till med att ge bort sina mackor
under sista dagen så många fick något i magen det var bättre att ge än att
slänga maten.
Men troligtvis var det något som bara mättade för stunden och man valde att
hellre ta någon drog för att klara vardagen.
Stripporna tog en drog som kallades meth som gjorde att dom tillslut vart som
trådsmala stickor.
Innerst inne var Ellen nog oroad över att hamna i samma läge som den
stackars uteliggaren som satt vid sin sop tunna för att få värme.
Livs kriser kunde skapa att man inte hann med att betala räkningar inte var
med sina vänner utan stängde in sig i lägenheten och lyssnade på tung rock
och rökte några bloss och tittade upp i taket.
Ellen kom ut på sin gata och såg fram mot det stora huset där en röd lava
lampa gav ifrån sig ett rött sken och log inombords äntligen var hon hemma
och kunde krypa ner i sängen.
Hon längtade efter att hålla om William som säkerligen låg i sängen och sov
om barnvakten hade gjort hennes jobb.
Ellen öppnade dörren och möttes av barnvakten i dörren som tackade att hon
hade fått arbeta lite hon var nämligen väldigt förtjust i den 6 åriga lilla killen
som låg där i sängen.
Ellen tackade och gav henne en kram och vinkade när den gula Audin bilen
körde iväg från gatan.
Ellen slängde av sig rocken på en stol och la sig ner i soffan och tittade upp i
taket och tände en cigarett det var mörkt och utanför kom det ner ännu mer
snö från himlen.
När cigaretten började ta slut fimpade hon och öppnade dörren till Williams
rum. I lampans behagliga sken såg hon William som kramade kudden av
trygghet och hon log inombords han var det fina i hennes liv precis som dom
flesta söner och döttrar är för sina föräldrar.
Kap i t e l 5 KäAFtarna
Kanske var hon för snäll som ville Williams bästa och skämde bort honom.
Ellen tog en filt över honom och gick in på toaletten och skrubbade och sköljde
bort alla sminkrester från huden
Hon drog av sina stayups och kastade dom i papperskorgen eftersom dom var
trasiga efter kvällen.
Duschen hördes samtidigt som hon ställde sig där och smekte sin nakna kropp
under strålarna varenda meter av henne skulle tvättas bort av mängder av
vatten.
Hon kunde känna sig maktlös att hon inte kunde göra något utan lät det ske
men vad kunde hon säga utgångspunkten hade troligtvis hamnat på samma
plats hur hon än hade gjort.
Det var tillfälligt för att få mat på bordet för henne och William hennes man
hade lämnat henne ensam och flytt till ett annat land.
Något som ännu gormade Ellen tanken att bli sårad och lämnad när man var i
sjätte månaden var enormt tufft men hon ångrade inte sitt val.
Julen hade varit i staden och folk bogserade bort sina granar för att slängas de
var ett år då det hade kommit enorma högar av snö som lagt sig,
Bruce Weels hjälpte till på bensin macken extra den här vintern och fick hjälpa
äldre att i godtid köra granar till hemmen i staden och även hämta dom för att
sedan lämna bort dom för avverkning.
Bruce fick göra mycket i byn och timmarna var långa eftersom han inte ville
arbeta under julen utan ville sitta hemma och pimpa en massa bärs med
vännerna.
På den lilla skärmen där nyheterna rullade så såg man ett snö oväder nu skulle
korsa storstaden Denver från 4 olika håll vilket var väldigt ovanligt det skulle
komma ner många meter med snö och några skulle bli instängda i kölden.
Bruce la sin armbåge på bänken och tittade upp mot skärmen och han kunde
se folk som sprang mot sina hem. Det var en fruktansvärd syn.
Bruce tog sig för pannan över det han såg och hoppades inte att dom meterna
skulle läggas på ute i skogarna var det redan 2-3 meter djup snö som man
kunde falla rakt igenom.
Det var en jägare som hade berättat för honom att snötäckena kring bergen
och skogen var så djupa att till och med djur kunde falla ner i djupet och aldrig
mer kom upp till ytan.
En dag hade jägaren Franc Leopold tagit upp sin mätsticka och mätit djupet
men det verkade som det inte fanns något stopp på djupet på vissa platser
utan man föll ner till helvetet.
Det var många som därimot inte trodde på Francs teorier eftersom när man
hade provat djupet dagen efter så hade snötäckets djup blivit ett annat och det
tog stopp på 1,8 Meter.
”Hur snötäcket kunde förändras den dagen kunde inte Franc förstå han kände
till naturen och var så gott som uppväxt med den och skulle dom få vädret från
Denver skulle även detta hända i staden eventuellt skulle hus sugas ner till
djävulen.
Djävulens käftar något som nämdes i flertalet fakta böcker och framför allt
gammalt tillbaka. Egyptierna hade problem med monster som gömde sig under
sanden och sög ner dem i ett hål och sedan bet av varenda ben i kroppen.
Skulle detta kunna hända i den här lilla byn utanför Denver?.
Franc visste bara att det skulle bli ett riktigt problem om detta stora snöväder
kom in över byn.
Samtidigt satt Samual och tittade på tv med händerna för huvudet över vad
han såg på väderkartan detta kunde bara inte ske han förstod att han inte
ensam skulle kunna plöja bort all snö i byn utan den skulle falla under ett djupt
snötäcke.
Samual tog på sig sin keps och tog nyckeln från köksbordet och sprang ut mot
plogen han tittade upp mot himlen och såg som ett lila sken lång bort i fjärran.
- Herregud vad vackert det är.
ut i från grannhusen kommer grannarna ut och ställer sig på led och tittar upp
mot himlen.
Alla var som förtrollade av det vackra dom såg som var på väg mot Denver och
stor staden eventuellt skulle det korsa även deras by.
Samual stod som förstenad men sanningen grep sedan tag i honom.
Om han inte började förbereda plogen inför ovädret skulle ovädret ligga före
Samual och byn.
Samual rättade till kepsen och hoppade in i plogen och bred runt nyckeln
motorn gav inga tecken på att vilja starta.
Samual muttrade högt för sig själv och bred om nyckeln igen han förstod nu att
vädret hade redan bestämt sig för att komma hit och ställa till med jäkelskap.
Samual sprang in och tog upp telefonluren för att ringa till Bruce på macken för
att be om ett nytt batteri som troligen hade gått i plogen.
-Helvete svor Samual på nytt telefonlinjerna var ur funktion vädret hade redan
satt sina spår i byn.
Samual gick in till sitt vardagsum och hämtade sin mobiltelefon det fanns ingen
teckning utan telefonnätet var ven de nere.
Tydligen hade vädret redan satt sina spår i området och Samual gömde sig
själv i sina händer.
Samtidigt i Denver så har Denice Red slutat för dagen på den lokala tv kanalen
och hon kommer ut och blickar upp mot himlen och ser även hon det stora lila
himlen med snö som faller ner. Det var redan djup snö så hon fick vandra hem
mot sin lägenhet som låg dryga milen ifrån tv stationen.
Inga plogbilar arbetade så det såg ut som att dom redan hade väntat sig att
inte ha en chans mot ovädret.
Denice balanserade över den knastrande snön och på vissa platser var det
sluttningar ner.
Det var väldigt ovanligt att såna snö oväder förekom längre fram kunde hon se
en annan tjej gå i snön och det såg lika ostabilt ut när hon gick över snön
plötsligt faller hon och börjar skrika.
Denice springer fram så fort det går och ser ner i hålet hur hon hänger och
håller tag sig i lite av snön på kanten under henne är det ett djupt svart hål.
-Herregud hur gick det?
-Hjälp mig upp jag håller på att falla!
Denice sträckte sin hand mot tjejen och då såg hon något som hon inte hade
sett innan med en hög fart kommer något upp ur snön ett par stora käftar som
slukar tjejen helt det enda som Denice håller kvar är armen och blodet skvätter
över hennes vita tröja!
Denice börjar skrika och slänger iväg armen och rusar in mot byggnaderna som
såg ut som ett öde varuhus.
det fanns inga glasrutor på byggnaden så den måste ha varit öde i ett antal år.
En gång i tiden hade det varit en gammal spelhåla där knarkare och tjuvar
hade flyttat in på heltid för att få tak över huvudet.
Hon stod där tryckt mot väggen och skakade med sina armar av chock över
vad hon såg när det kommer fram en mörk man till henne och tar henne på
axeln.
- Hörru vad gör du?
- Va vem är du?
- Jag är Will jag bor här i byggnaden, okej visst jag är ingen skönhet men jag
såg att du såg vett skrämd ut och har inte sett dig här i områdena innan
herregud vad har hänt du är ju helt blodig om tröjan.
Denice stod bara och skakade och tittade ner mot det stora hålet i marken det
var som all luft ur hennes kropp hade gått ur.
För några veckor sedan hade hon nekat en intervju med en man som påstod
att det fanns djävuls käftar som slet ner dom onda under jorden men hur skulle
hon kunna förklara det för människor.
Men Denice förstod något annat nu att det låg mycket pengar i att filma ett
monster eller något vi inte vet något om.
Det finns miljoner att hämta men nu så hade dom bara ett val stanna kvar
uppe i byggnaden och troligen frysa ihjäl eller att försöka ta sig hem
helskinnad.
Will tog en filt från den brinnande tunnan och satte runt omkring den frusna
Denice som inte kunde hålla tårarna borta längre.
Han tog med henne och la sin arm runt henne och försökte få igen hennes
värme i kroppen.
Denice huttrade och kunde se dom stora käftarna som slet ner henne i djupet
under snön hon förstod att hon skulle aldrig överleva den natten var hennes
längsta hon satt framför en soptunna fill av eld som skulle få henne varm.
Tillsammans med en främling som hette Will.
Kapitel 6 SnOöstorm
Snöstormen hade kommit till Denver och det var fullt av snö som låg på
gatorna när Denice öppnade ögonen och tittade ut över sin stad från den
krossade rutan åt väst.
Människor gick inte på gatorna bilarna var in snöade människor som hade låga
hus var instängda och bankade troligen för att komma ut.
Det var hemskt att se hur en snö storm kunde komma ut över en stad nedanför
låg tv stationen som var totalt insnöad hon funderade om hon kunde våga att
springa dit och ropa ut ett meddelande och varna folk men troligen skulle
ingen tro på hennes historia om dom stora käftarna som lurade under snön för
att få människo kött.
Troligen skulle hon få sparken och instängd på dårhus i fem år för att snacka
en massa strunt.
Denice satt där länge på kanten och tittade ut över radio stationen som hon
hade lämnat igår.
Skulle hon våga eller skulle hon bara hålla tyst hon offrade trots allt sitt liv om
hon sprang ut på gatan.
Troligen låg käftarna där nedanför och väntade på henne.
”Vänta nu” tänkte Denice och tittade ut igen hon såg då fyra relativt stora snö
gubbar som stod utanför radiostationen vilket betydde att någon måste ha
varit på stationen eller är på stationen.
-Will tack så mycket för hjälpen sa hon med ett leende på läpparna jag måste
gå över till tv stationen och varna folk ute på gatorna så det inte händer ännu
mer hemska saker.
-Jag går gärna med dig Denice sa Will han hade inte så mycket annat att göra
eftersom han hade varit arbetslös närmare några år och blivit ut kickad från sin
lägenhet som var praktiskt taget allt han hade innan.
Självklart hade myndigheterna gjort fel som hade kickat ut honom på gatan
bara för att ha fört lite ovädren en kväll.
Men många gånger kände han ett sug att återvända till de liv han hade förr att
komma hem från jobbet och ta en öl ut ur kylskåpet och drack ur den lilla 33cl
flaskan känna den smaken.
Känna ruset gå igenom kroppen och lägga sig på soffan och somna in på
mindre än en minut.
Han hade inte klippt till en människa inte stört någon ändå stod han där idag
utan lägenhet.
Även om hyran hade kommit in varenda månad valde dom att inte förnya
kontraktet och han stod där vid en soptunna och värmde sig om natten.
Denice hade nu ett val att komma in med en uteliggare in på tv stationen eller
gå dit själv och riskera enbart sitt eget liv en 50% chans att överleva.
Det var en hemsk tanke att om några 20 minuter kanske ingen av dem levde.
Denice gick fram och tillbaka över den tunna snön som hade sipprat in från
taket hon funderade över erbjudandet om hon vågade att satsa en annan
människas liv när hon rusade över mot tv stationen och vad skulle dom tro om
hon kom in och såg för jävlig ut med o borstat hår och smink som hade runnit
av och med en uteliggare som vän som var berusad.
Hon tog sig för huvudet av irritation och gick stressat fram och tillbaka och
kunde inte välja.
Will stod och drack ur sin öl och ittade på Denice som gick fram och tillbaka
över golvet.
Tillslut bestämde hon sig för att ta honom med hon hade inget att förlora hon
ville berätta sanningen skulle hon åka in på psyket spelade det ingen roll då
hade hon i allafall försökt att rädda liv.
Dom båda ledde varandra ner för husbyggnaden ner för den höga backen av
snö som formade en backe ner mot gatan nu befann dom sig bara några få
meter ifrån tv stationen och hålet i marken var försvunnet som att det aldrig
hade hänt med blodig tröja visste hon förstås att det som hänt hade hänt men
chansen att dom burade in henne för mord fanns så länge som man inte kunde
visa att det fanns en annan typ av intelligens som valde att leva under snön
och bara ibland gick upp i ytan för att få något gott att äta.
Denice satt och tänkte på daggmaskar inte för att det var daggmaskar som
levde under marken utan det var något annat något riktigt stort och som man
inte sett kroppen utav och ingen visste hur många som fanns under snön var
dom 3 eller var dom 100.
Dom gick förbi det vältäppta hålet som inte gick ens att se blodspår av det som
hade hänt igår det enda bevis som kunde talas om var hennes historia den som
fanns inom henne.
Denice och Will började närma sig dom fyra snögubbarna som någon hade
rullat ihop under morgonen eller natten.
Snögubbarna var enormt detaljerade med morötter till näsa halsdukar och såg
enormt vackra ut.
Trots att snön ställde till med så mycket besvär i staden så kändes det som en
fridfull dag där snön inte föll ner så mycket som under natten och gårdagen
eller var det så att Denice hade nu börjat koppla bort snön och istället kämpa
för sin överlevnad.
Denice stod där länge framför snögubbarna och tänkte tillbaka till sin barndom
då hon och hennes syster var ute på bakgården i Denver och rullade snögubbar
dom skrattade och hade roligt och hennes far kom ut och hjälpte till.
på den tiden var hon pappas ängel och han kunde göra allt för att få ur henne
ur en knipa.
Nu stod hon där ensam och kollade på ett par snögubbar som påminde henne
om hennes barndom och hennes fel hon gjort.
Denice hade lämnat hennes trygghet för tidigt och lämnat hennes föräldrar och
även syster vädret borde ha påverkat även dom men hon visste att det var
bättre att hålla käften än att kontakta dem eftersom hon hade flytt hemifrån en
omogen sak hon gjorde när hon var 16 flyttade ihop med en äldre kille som det
senare tog slut med som 22 åring fick hon sedan jobb som tv värd och innan
dess hade hon tagit ströjobb inom resturang och tvingats att slava till minimum
löner.
Så visst kände hon att hon skulle kunna klara sig utan sin far och familj även
den här gången.
Ibland kändes utkanten av Denver även som en lång resa att åka för att ställa
till en scen.
Will kom fram till Denice och la armen runt hennes axel.
- Hörru har du sett ett spöke?
- Nej Will jag satt bara och funderade tillbaka på gamla.
- Haha ja det gör jag även många gånger du ska bara veta hur många gånger
jag sagt jag ska sluta och dricka sedan på kvällen får jag ångest och ser öl
istället för lamm som hoppar över staketet.
- Du är bra underlig du Will
- Nej men blodigt seriös står vi kvar här kommer vi troligen frysa ihjäl.
- Du har rätt Will vi får väl känna på dörren om vi kan ta oss in på något sätt
nöd ingången är nog den enda och de är en järnstege upp eftersom allt
annat ligger under snön just nu.
Will följde Denice steg bort mot den frusna järnstegen att räcka ut tungan
på järn skulle inte vara så underbart då hade dom troligen suttit fast i ett år
framåt. Allt som var fuktigt och blött skulle frysa till is och det sved riktigt i
ögonen när snön ven mot deras ansikten och stormen började nu bli starkare
intill kvällen.
När dom kom upp var dörren låst, det var en sån gammal dörr med en enkel
glasruta så Will tittade lite ängsligt på Denice sen drog armbågen rätt i
glasrutan rutan skulle vara lätt att krossa om folk f