Den förste som kommit in i hennes ljuva skötes förlorade paradis var en gravmask. Liksom hertiginnan Josiane har hon avvisat de mest åtråvärda männen för att bespara sig för det värdelösa avskummet. Och de, de som vattnar hennes altare med sin smärtas rikliga dryckesoffer sex fötter högre, de som tillbedjar hennes oskuld, kan de ens föreställa sig vilken ljuv hemlig otukt hon smaskar på gömd i det svala mörkret av sin trånga boudoir?! Det unga paret, som en fullmånesnatt lockats till hennes bädd av möjligheten att krydda vällusten med rädsla, kan de ens drömma om så fuktiga, klibbiga och smutsiga smekningar?! Vet de att hon är mer levande än vad de alla är tillsammans?! Hur skulle hon överhuvudtaget kunna vara död när hennes kropp är överfylld av ett utsvävande, myllrande, kryllande liv, när hennes könsläppar är som aldrig förr vattnade med en osläckt hunger, när hennes fina naglar och hennes majestätiska svarta hår fortfarande växer?!!!