Det var den sista
av de många mulna solskensdagarna,
det sista
av de många långa åren.
När själen sprang fri
och murar rämnade,
när livet åter levdes.
I goda hjärtan grodde hoppet!

Så slöt sig åter
livets djupa öga,
kring stora drömmars litenhet.
Nätta fötter sjönk i lera,
lätta hjärtan ankrade.

I ett hörn av tankens kamrar
finns en liten gnista kvar.
Glädjens loppa vilar stilla
till den dag
då sköna toner sjunga livets sång.