Väver trasmattor
med varsam hand fingrar på
remsorna drömmer
sig bort ibland ser hur en
sliten sjöman går iland

vacklar på stegen
blicken förtegen gör
henne förlägen
trots att de aldrig har mötts
tar hon honom i sin famn

drömmar av siden
sammet och lump ingen av
hennes vävar är
vävda av en slump havet
skimrar i hennes mattor