ett blankt papper
lite i taget
byggdes upp, lappades ihop
en början
oväntad, oanad
så stor, så varm, så stark

vem hade trott
vem hade kunnat ana
att detta skulle bli vad vi
aldrig
riktigt
kunnat greppa
vad vi aldrig riktigt kunnat släppa

dag efter dag, kväll efter kväll
dröm smälte
ihop med verklighet
som våra kroppar
i det randiga ljuset
att finna tillbaka till
det som var då
vad var då?

första famntaget
en explosion i bröstet
som väller över
stå på darriga ben
knappt någon röst

sista avskedskyssen
saknad bara några
sekunder senare
i ett djupt andetag
andas jag ditt namn