Månen speglas som glas i havsvattnet,
Precis så som dina glänsande ögon,
Där står du,
I månens sken,
På stranden där du såg mig falla.
Falla från klippan,
Ner i det,
Mörka,
Kalla,
Onda vattnet.
Förtvivlat kastade du dig i vattnet,
Ropade mitt namn tills du fann mig,
Liggandes på botten.
Du visste,
Du visste mycket väl att det var försent.
Jag var borta,
Men ändå kvar,
Kvar i ditt hjärta,
Du visste,
Du visste att det var dig jag tänkte på,
När jag föll från klippan,
Du visste att det var dig jag tänkte på,
Tills mitt hjärta slutade slå på havets botten.