Hosta, illamående och yrsel är allt som sitter kvar utav gårdagens försök utav att rymma, att få glömma
Ångesten sitter orubligt kvar precis där den alltid suttit, och den viskar till mig i mitt öra
"du har inget att förlora"
Gardinerna förblir fördragna idag igen, det finns inget där ute att se
Jag spottar verkligheten i ansiktet och reser iväg till en färglad låtsasvärld skapad utav det dära lilla som du aldrig kan förstå
Jag saknar er inte längre, jag stannar här nu, resan har nått sitt slut, inga mer ord behövs sägas, här stanna jag ensam kvar.
Inga fler minnen, inga fler farväl, inga fler svek eller lögner, det är slut på den hära tragedien
Nu äntligen har jag glömt allt... Eller?