...att det känns som om jag skall kräkas. Bara att höra talas om det gång på gång, alldeles oavsett om det är en flicka, en kvinna, en pojke eller en man som blivit missbrukad på det viset. Jag tycker det är nästan värre än dråp.

För är man död så känner man inte längre något men våldtäkt får man leva med resten av livet och den som straffas är den som varit med om att bli utsatt för detta fruktansvärda övergrepp.

Det finns även andra övergrepp som exempelvis grov misshandel och även i de fallen får den misshandlade leva med minnet av det som hände och straffas på så sätt livet ut.

Att utsättas för övergrepp är liksom med ångest, det känns som inbrott i själen. Någon har varit där och förstört en del av ens allra mest personliga och privata och det går ju inte att tvätta bort som när man är smutsig och duschar av sig smutsen.

Det finns så mycket att säga om övergrepp. Det som kan vara svårt att skriva om är de som begår övergrepp, om varför de begår dessa brott och vad man kan göra för att förebygga att människor förgår sig mot varandra.

Förebyggande krafter är bra krafter. Men det är ett arbete som måste fortgå för all framtid, det arbetet kan aldrig läggas ner. Man måste fortsätta att prata om vad det sätter för spår i människor och vad man kan göra för att ta hand om detta.