Så länge det finns motstånd så finns det hopp. Och just nu möts 5 miljoner människor runt om i världen för att göra motstånd mot nyliberalism.

Men den här berättelsen, den börjar vid en spårvagn i Göteborg. Tre starka män höll på att slå mig. De hade varsinn kniv. 99 hugg hann de med. Men jag levde fortfarande. För du höll för mitt huvud och mitt hjärta med dina händer. Men vi var så maktlösa. Så otroligt maktlösa. Sedan hörs det plötsligen ett buller underifrån. Från kloakerna reser sig en stor svart råtta. Drottningråttan. Hon har överlevt där i kloakerna i 300 år och har blivit större för varje år som gått. Och nu är hon rosenrasande. Hon biter av männens händer. Hon biter av deras kuk. Och de springer sin väg. Småsmå råttor vågar sig fram från kloakerna och börjar lappa ihop mig. Efter tre långa timmar slutar jag blöda. Jag är vid medvetande igen. Hon ser att vi behöver komma ifrån den här världen en stund. Hon bjuder in oss på té. Där finns en massa goda rester som människorna glömt kvar på gatorna. Hon är glad över att vi inte äter kött, att vi inte skulle ställa upp på att hennes artfränder skulle användas i djurförsök. Hon studerar dig länge och noggrant. Hon tycker du ser sliten ut. Det är något fel på dig. Men hon vet inte vad. Däremot vet hon vem som kan se det. Det är hennes kärleksfulla Björnkompis uppe i Nordligaste Norge. Hon säger att hon ska skicka oss dit. Men först måste vi få sova. Vi har varit med om mycket idag. Sängarna är varma. Rummet är fyllt av värme. Hon förstår att människorna inte är snälla varelser, men hon förstår att vi är hennes vänner.

Vaknar gör vi vid Göteborgs hamn. Hon säger att hon ska hjälpa oss på ett skepp. Men det finns fåglar som flyger ovanför. Vi är fortfarande trötta. Och de ser att vi inte skulle orka med flera dagars resetid. Så de erbjuder oss skjuts. Om vi lovar att skära upp ett fiskenät där en av deras vänner har fastnat. Vi gör det förstås gladiligen och hoppar upp på ryggen på varsinn fiskmås. Nedanför oss ser vi hela landskapet. Efter 12 timmar släpper fiskmåsarna av oss vid en grotta. De tjattrar glatt. De lovar oss kärlek från Björnen.

Men efter tre dagar har fortfarande inte Björnen visat sig. Vi är kalla. Vi fryser. När vi sover känner vi den varmaste famnen någonsin krama om oss. Det är hon. Björnhonan från Narviks sommarljusa skogar. Hon välkomnar oss genast. Hon har hört mycket gott om oss. Hon närstuderar mig och ger mig en kram. Sedan närstuderar hon dig. Mer och mer. Som hon närstuderar dig. Från topp till tå. Sen utbrister hon ”JAG FÖRSTÅR”. Hon berättar om ditt problem. Att din hjärna och ditt hjärta är nedvittrade. Att de har bråkat så länge med varandra. Tryckt ned varandra. Varit ovilliga att samarbeta. Och nu var de så nedtryckta att de knappt ens orkade stå upp. Hon gav dig en varm kram, så varm att till och med dina nedtryckta organ tittade upp och log. Inte länge. Men en stund.

I tre veckors tid levde vi med Björnhonan och hon lärde oss att krama naturen omkring oss. Det fanns inget så kraftfullt som naturen berättade hon. Och vi kände kraften. Vi kände kraften. Vi var lyckliga. Men det fanns en tyngd som du inte klarade av att skaka loss från dig. Inte ens den visa björnhonan förstod. Så hon skickade oss på en resa till havet. Det var bara 8 kilometer dit. Vi hade fått energi från henne så att det räckte för resan. Kanske skulle havets kraft. Havets vågor kunna skölja igenom dig och ge dig ny kraft.

Efter en dags resa kom vi till en fjord. Vi klättrade ned för bergen och kom till en strand. Där fanns det en val. Hon var strandad. 30 meter från havet och döende. Hon tittade på oss med trötta ögon och bad oss om hjälp. Hjälp. Hjäääääälp. Vi försökte knuffa ned henne i vattnet, men vi vägde 110 kilo tillsammans och hon vägde tre ton. Inte ens vår starka vilja och envishet kunde få henne att röra sig. Du satte dig ned uppgivet och började gråta. Tåren flödade ned för din kind och du berättade att du var fylld av dessa salta tårar. Fylld till bredden. Och som de flödade ur dig. Som ett vattenfall av saltvatten. Och de skapade en pool kring dig som började slingra sig ned mot havet. På vägen dit träffade den vår valkompis. Hon började skvalpa omkring och få ny energi och dina tårar fortsatte att falla. Men nu var det inte längre tunga tårar som föll från dina ögon. Det var lyckotårar. Tyngden var borta från dig och du var lätt som vinden. Som vinden. Och valen simmade tillbaka till havet och sa ”Kom med mig till Island, det finns en kvinna som väntar på mig där”.

Resan var lång. Men valen behandlade oss så väl och vi var så lyckliga. Hela resan upp var vi lyckliga. Till slut kom vi till Island. Och ön sjöng en välkomstlåt till oss. Ön öppnade upp sig och vi hamnade i dess mitt. Där stod en liten kvinna med svart hår och den vackraste rösten vi nånsin hört. Idag skulle hon ge valen sånglektioner. Hon kramade om oss och kastade kärlek på oss. Vi lekte med varandra. Bekymmerlöst. Och plötsligt sköts vi upp ur en vulkan och surfade på en jordplätt på lavan. Ditt hjärta och din hjärna växte sig starkare för varje sekund som gick och vi höll varandra i händerna i skräckblandad förtjusning. Tittade upp. Tittade upp. Kastades av vid foten av ett vattenfall och vi sjöng i takt med henne. Aaaaaaa----oooooooo-----wwwwwwwwww. Från förlåtelseögonblicket konspirerar naturens krafter för att hjälpa dig. Och det var så. Ditt hjärta och din hjärna tittade på varandra. De log mot varandra. De omfamnade varandra. Och så starka och livskraftiga. Mer livskraftiga än någons hjärna och hjärta hade någonsin varit. De hade gett allt och slutligen hade de segrat tillsammans. Hjälpt upp varandra istället för att trycka ned varandra. Och överasskande nog inspirerades mitt hjärta och min hjärna av dina organs samarbete och de omfamnade varandra. De dansade i en ring alla fyra. Alla fyra.

Och då hände det. ur oss strålade en regnbåge, som spred sig över hela jorden. Det kom sång från oss. Excuse me, but I just have to explode this body. We will all wake up, brand new, a little bit tired, BUT BRAND NEW. Människorna kom ut från sina stugor och sjöng. Överallt i världen. Det regnade kärlek från himlen och solen fick grödorna att växa. Och alla som tidigare varit bittra och hatiska sveptes med av en stor flod och kastades in ett bollhav av vackra färger. De kunde inte ta sig ut därifrån till bollen hade färgat av sig på dem. Alla kunde äta sig mätta. Alla. Och det var tack vare oss. Det var inuti oss revolutionen hade bosatt sig. Och den spred sig från person till person som en löpeld.

Och inuti landet Island satt kvinnan och hennes val och log. Log. Och sjöng

EXPLOSIONS OF EMOTIONS

Explosions of emotions
Counter-balance keeps me in-balance
Balancing between two extremes
Is my only definition of harmony and sanity
Give me everything and let me run away with nothing
I am not interested in what is in between
Everything must be intense, full on and to the core.
One month of excesses in the big city
Explosively extrovert
Politically organizing, socializing and partying
Experiencing the type of ecstacy that makes me laugh at the drug
Dancing on tables
Place me at a party filled with 50 heteronormative straight people
They won’t make me feel uncomfortable
I will make THEM feel uncomfortable
Hitting them with a force equal to ten hurricanes
And the volume-level that made your parents say turn it down when you were a teenager.

All is fun and games until one day the need to be introvert and alone hits me on the head
Strong, tough and extrovert, goes vulnerable, fragile and introspective
And all I want is to be alone with nature
Or I’ll surely implode and go insane
I am akward and I crash into people and I need reflection
I crawl into a little ball
I go crazy in the city and start climbing trees and up on roof-tops or hiding under cars just to get away for a moment
I need some space to write
Political poetry
And spend time with my good friends who always understand

Like the waterfall. So strong they could crush you in a second and their voice is so loud it is like thunder. We spend a lot of time screaming at eachother. REALLY LOUD. It's cathartic and not the least bit self-destructive, we are just giving eachother energy. And they scream all the time, night and day. Just really intense, some people think they are too intense, just like me. I don't agree with this. Also water in rivers have to have fun sometimes so they make slides for recreation!

The ocean - with such a strong and big personality and they are full of life. There is more life in them than in all of the land mass in the world. No one messes with the great big ocean, but they can also be really still and calm and you can have conversations with them for ages. They are extremely deep, deeper than anything or anyone in the world actually.

And last but not least my friend who has been making headlines lately - the volcano. Also very deep, but at the same time they reach some of the greatest of heights. Maybe because depth is the greatest of heights. They have a lot fiery energy and warmth. Such a warm heart and they just spread it all around them sometimes and stop flights from happening because they want to stop climate change. It's really beautiful when my friends the volcano and the ocean meet and make black sandy beaches where we have really nice picknicks just the three of us.

After a month of spending time with forces of nature
I am sane and whole and ready for new adventures
Ready to return to the city and make new friends
In this back and forth roller coaster called life
In this counter-balance that I call balance
This turmoil I call comfort
I will take what I’ve learned from my friends the forces of nature
And be sure to act like a force of nature in the big city
Channelling this energy as an effective way of changing the world
Getting many things done
Impossible to ignore

EXPLOSIONS OF EMOTIONS

Explosions of emotions
Counter-balance keeps me in balance
Balancing between two extremes
Is my only definition of harmony and sanity
Give me everything and let me run away with nothing
I am not interested in what is in between
Everything must be intense, full on and to the core.
One month of excesses in the big city
Explosively extrovert
Politically organizing, socializing and partying
Experiencing the type of ecstasy that makes me laugh at the drug
Dancing on tables
Making out with all the boys
Falling in love intensely with all the wrong people
If I’m not too busy with autonomy
Place me at a party filled with 50 heteronormative straight people
They won’t make me feel uncomfortable
I will make THEM feel uncomfortable
Hitting them with a force equal to ten hurricanes
And the volume-level that made your parents say turn it down when you were a teenager.
And with all the vulgarity and obscene words that made them say ”You’re grounded”!
When nothing embarrases you and you have no inhibitions you can be so fucking free, fun and subversive all at the same time.

All is fun and games until one day the need to be introvert and alone hits me on the head
Strong, tough and extrovert, goes vulnerable, fragile and introspective
And all I want is to be alone with nature
Or I’ll surely implode and go insane
I am akward and I crash into people and I feel annoying all the time and I’m too weak to not care
I crawl into a little ball
I go crazy in the city and start climbing trees and up on roof-tops or hiding under cars just to get away for a moment
I need reflection
I need some space to write
Political poetry
And spend time with my good friends who always understand

Like the waterfall. So strong they could crush you in a second and their voice is so loud it is like thunder. We spend a lot of time screaming at eachother. REALLY LOUDLY. It's cathartic and not the least bit self-destructive, we are just giving eachother energy. And they scream all the time, night and day. Just really intense, some people think they are too intense, just like me. Yes, they say that we are intense, which is easy for those who haven’t really lived to say. Also water in rivers has to have fun sometimes so they make slides for recreation.

The ocean - with such a strong and big personality and they are full of life. There is more life in them than in all of the land mass in the world. No one messes with the great big ocean, but they can also be really still and calm and you can have conversations with them for ages. They are extremely deep, deeper than anything or anyone in the world actually.

The storm – So much movement, never a still moment here. Actually loads of action, moving at speeds of 100 miles an hour or more. Knocking things over, making people have to hold on as to not be blown away. They carry messages from miles and miles away and I listen very carefully as they blow, blow, blow. The answer my friend has for me never been blowing in the calm wind, it’s always been blowing in a forceful hurricane. And human beings are forced to build bridges so they can bend in the wind. They know that steel and stone are no match for the force of the air.

Fire – The beautiful flame that burns orange, blue, red inside of me and outside. Sparks fly between us as my heart is warmed. Fire energizes, creates heat, protects us from the cold and has kept us alive through thick and thin. They energize but they can also destroy if you don’t respect them. Especially if they team up with the storm. SO R-E-S-P-E-C-T.

And last but not least my friend who has been making headlines lately - the volcano. Also very deep, but at the same time they reach some of the greatest of heights. Maybe because depth is the greatest of heights. They have a lot fiery energy and warmth. Such a warm heart and they just spread it all around them sometimes and stop flights from happening because they want to stop climate change. It's really beautiful when my friends the volcano and the ocean meet and make black sandy beaches where we have really nice picknicks just the three of us.

After spending some time with forces of nature
I am sane and whole and ready for new adventures
I say goodbye to the forces of nature and they remind me that no one can ever own them, so I promise them to team up with other people to protect them from idiot corporations wanting to privatize air and water.
On that note i will return to the city triumphant
Ready to make new friends and a few enemies
In this back and forth roller coaster life
In this counter-balance that I call balance
This turmoil I call comfort
I will take what I’ve learned from my friends the forces of nature
And be sure to act like them in the big city
Channelling their energy as an effective way of changing the world
Getting many things done
Impossible to ignore
A force to be reckoned with
This struggle will end in revolution

A CAT IN A DOGS WORLD

I’m a cat in a dogs world expected to snuggle up to just about anyone and everyone Though I will never be the one that you can just pick up and throw into your lap. I don’t need anyone to fill up my gap, no must-haves of cuddle up closeness. I choose to be close to those I feel close with and the rest of you aren’t getting any closer. You will get to see my big-big personality, me flipping the fuck out at random occasions, my crazy outbursts, my loudly displaying all the words you can curse, me getting in all kinds of political brawls, me laughing histerically when I fall, my dancing on tables, bardisks, rooftops, climbing up on the ceiling, running freely with my feelings, but you aren’t getting any closer to my innermost feelings, sentiments, unless I find that strong connection between four eyes, two hearts, two brains, drinking tea inside or dancing in the rain. I’m loads of fun, but I am 32 flavors and then some, behind that strong and crazy cat and if you can’t percieve that there is more to all of us than that meets the eye, well than you’re just an immature little twat.

Respect my boundaries. Me dancing on tables, me taking my clothes off is not an invitation for you to touch me or take me home and fuck me. It’s not a no, but please look me in the eyes and ask and don’t be afraid of the answer. But remember one thing doesn’t necessarily equal the next and don’t fuck with my integrity. I decide what I decide to feel when I’m good and ready to feel it. I have no trouble being alone, believe it or not it’s one of the places I call home. I’m not saying I want to spend the rest of my life living under some rock, but we don’t all wanna be part of a flock or stay at the same dock and I will never dance around some cock.

Most of all, I promise to be completely alive while I’m alive, because I will have plenty of time to be dead when I am dead.




COW


And I just saw a big pedophilic bull try to rape a month old calf while it was breast-feeding (!!), but a pack of dogs saved it. The bull fell to the ground and don't you know the dogs are barkin' bout a revolution (sounds like A-wooga)