jag stod på tröskeln till ett nytt äventyr

på tröskeln till resten av livet

och stora omvälvningar låg framför mig

så mycket låg där bortom klivet

då skrev vi nittonhundrasjuttiosju

vi var på väg mot nåt annat

vi levde i ett enda utdraget nu

som om vår tid hade stannat

nu skildes vänner från lekskoleår

och spreds som agnar för vinden

på sina håll fann en tonårstår

stilla sin väg över kinden

två sjuor möttes

men vi skildes åt

för livets gång är ju sådan

men minnet dyker upp emellanåt

precis som gubben i lådan

vi stod i grupp

vi var framtidens folk

vi skulle fotograferas

minnet av vänner

som lämnat oss nu

kan aldrig nånsin raderas

då var vi nior

vad är vi i dag?

troligen ettor och nollor

sitter vi nöjda

med livet vi fick

fogliga i våra fållor?

tänk om vi vetat

vad vi vet i dag

vi alla barnen på plåten

allt det vi sedan fick möta och se

fascinationen och gråten

LARZ GUSTAFSSON    23/11 2010