Jag vet inte vad jag såg, kanske var det en dröm. Men jag minns första gången jag såg dig. Du klev in i rummet och förvandlade mitt gröna mörker till ett ljus.
Långt ljust hår med massor av vackra lockar och en rosa tygklänning med rosor på. Det var så du fick mig att se, det var så du fick mig att se dig.

Snabbt förvandlades ljuset till massor utav ljud. Olika röster som sade något som jag inte kunde urskilja. Mina ögon kunde se konturer utav människor överallt. Ett namn upprepades igen och igen och igen, mitt namn.
– Amelia, Amelia, Amelia? Hör du mig?
Min hjärna var nere på jorden igen, hennes ljus hade försvunnit när hon gått sin väg, när hon inte såg mig.
– AMELIA?! Gormade Engelbrekt.
Jag vände mig mot honom, min tomma blick fångade hans bekymrande uttryck.
Hennes skönhet var fortfarande inom mitt sinne. Jag kunde känna hennes ljus, som en doft. En parfym för flera miljoner.
Engelbrekt fångade mig i sina armar. Jag föll och landade hårt inom mig själv. Jag slets sönder, gick av. Jag tappade mig själv där jag låg. Långt, långt in.
Jag såg hur Dags händer darrade nervöst när han smekte mig på kinden. Allting hade flugit ur mig, varenda detalj.
– Lilla Amelia, vad har hon gjort mot dig?
Jag var inte där, min kropp var där, hemma hos Dag med Engelbrekt. Där vi varit många gånger tillsammans. Suttit i Dags säng, druckit citronté och lyssnat på Shout Out Louds. Men nu var mitt sinne inte där, jag var inspärrad bakom glas och det enda jag såg var fyra bekymrade ögon, fyra bekymrade ögon och två munnar som upprepade mitt namn.
– Kära Amelia, tala till oss! Engelbrekt satt bredvid mig i sängen och hans armar var slutna om mig. Hur långt in jag än var så kände jag hans värme, hans andedräkt mot mitt öra var som en ro för mig.
– Ingen ska få ta min Amelia, ingen. Viskade han i mitt öra samtidigt som han vaggade mig försiktigt fram och tillbaka.

Nu frågar jag dig. Nu frågar jag dig, Alina. Hur fick du mig att gå sönder såhär? Hur fick du mig att glömma? När inte ens min broder, min broder Tiburtius kunde rädda mig, då har de fört mig långt, långt bort. Bakom horisonten.





Möjligen borde jag berätta för er alla hur detta började, från ruta ett.


Mitt namn är Amelia, jag går andra året på ett gymnasium som har huvudämnet design. Jag bor i ett kollekt mitt i Stockholm. Där bor jag, min broder Tiburtius, min bästa vän Engelbrekt och den ny inflyttade Alina, i alla fall var det så för ett tag sedan, innan allting hittade ett slut.

– Amelia! Du måste gå upp nu, den nya bruden kommer när som helst! Min broder ruskade mig i sängen, en vecka innan skolan skulle börja.
Jag tog på mig ett par mjukisbyxor och hasade in mig till badrummet. Jag hade på mig en för stor t-shirt och mitt hår stod ut åt alla håll, jag borstade håret länge och noga. Plötsligt bankade det på dörren till toan.
– Skynda dig, vännen! Alina är här nu! Det var Engelbrekts fina röst som klingade lätt i min hörselgång.
Jag öppnade toadörren och där stod hon, underbart vacker. En rosa tygklänning med rosor på och långt lockigt ljust hår. En liten stressrynka skymtade sig i hennes panna. Hon kunde inte ha varit en dag över tjugo.
– Hejhej! Alina sträckte fram sin hand mot mig, jag stirrade på den med tog den sedan försiktigt.
- ... Amelia. Sade jag samtidigt som jag lätt kramade hennes smala hand.
Jag gick in till mitt rum och bytte kläder till en svart BH och den gröna tighta toppen som suttit så bra enda sedan jag tappat lite vikt i somras. Ett par blåa jeans matchade till och ett par vanliga vita strumpor. Jag slog på låten Possibility med Lykke Li som fanns i min spotify lista på datorn.
Jag stod och sminkade mig när Engelbrekt kom in i mitt rum.
– Wow! Ska du på fest eller? Han kom närmare mig och tryckte sig emot mig, jag kände hans styva kön genom hans byxor.
– Jag vet att du vill! Viskade han in i mitt öra. Jag skrattade och vred mig ur hans grepp.
Engelbrekt hade alltid skämtat om att vilja ligga med mig, jag kan inte minnas att han inte gjort det! Det var som en del utav honom, min älskade vän.

Det hade nu gått två veckor sedan Alina flyttat in, jag hade försökt att undvika henne så gott som jag kunde. Men bor man i en lägenhet med fyra rum och ett gemensamt kök så är det inte det lättaste. Speciellt vid badrummet på morgonen så mötte hon alltid mitt nyvakna ansikte när hon kom ut ifrån badrummet.
En kväll, 18 september 2009 23:09 om man ska vara exakt, så knackade det på dörren till mitt sovrum.
– Kom in! Ropade jag halvsovande ifrån sängen.
– Stör jag? Frågade en hes röst, det var Alina.
– Mnaej... Svarade jag helt frånvarande.
Hon satte sig vid min sängkant och tittade ut i mörkret.
– Ville du något eller? Frågade jag gäspande.
– Mm... Eller jag vet inte. Svarade hon suckande.
Jag vände mig mot henne och log lite försiktigt.
– Berätta nu.
Hon andades sakta, jag hade nästan somnat när hon plötsligt vände sig mot mig och kysste mig hetsigt. Hon tog av sig sin tröja och drog av min, våra nakna kroppar pressades mot varandra och hennes hand kramade mitt vänstra bröst. Jag ville och jag ville inte. Jag hade aldrig gjort något liknande tidigare, fått en kyss utav Dag och Engelbrekt ibland, men det var endast vänskapligt. Min broder erbjöd mig sex en gång när han var full också, men annars så har det aldrig hänt något. Jag är inte den populäraste om man säger så.
Mitt korta svarta hår blev fuktigt när hon stoppade in sin tunga i min mun, jag var fylld utav längtan och hopp. Hon drog av mig trosorna och hela jag fylldes utav orgasm.
En halvtimme senare låg vi nakna och svettiga bredvid varandra i min säng, klockan slog precis 01.00.
Jag vaknade då min väckarklocka ringde klockan sju på morgonen. Jag kände mig seg och trött. När jag började minnas gårdagen så vred jag mig hastigt i sängen, Alina var inte kvar. Men min nakna kropp var ett bevis på att gårdagen var sann. Min nakna kropp och ett bultande hjärta, hon hade fyllt mina hål.
Jag tog på mig min långa t-shirt och mina trosor som legat på golvet under natten. Jag öppnade försiktigt dörren till korridoren, den var tom, men det hördes skratt in ifrån köket.
– Hej trötter, vill du ha kaffe? Engelbrekts vänliga ögon skar rakt in i mig. Alina satt mittemot honom men lyfte inte blicken från tidningen. Någonting sved i mig när hon inte såg på mig, som om gnistan hade dött ut.
Hon kom in till mitt rum på kvällen, hon gjorde det varje kväll i en månad och förgyllde mina lustar. Men aldrig sade hon något efteråt och inte heller gjorde jag.
Varje gång hon gick så drog hon loss en bit från mig, jag tappade mig själv någonstans på vägen.
Den 20 oktober 2009 så kom hon inte. Försiktigt så gick jag över till hennes rum och öppnade dörren, där inne fanns det ingenting, hon hade stuckit. Någonting stack i mig som en kniv genom hjärtat.

Efter att allt detta farit ur mig så blev de svart, som ett mörkt moln som kvävde mig. De säger att jag dog utav ett brustet hjärta.

Alina, Jag älskade dig. Fattade du inte det?