Allting springer ur känslor, vilket betyder att allt jag kan känna är det också möjligt att göra någonting med. En plötsligt framspringande känsla kan få envar människa att agera på ett sätt som vid ett annat tillfälle kan upplevas som mindre önskvärt.

Vi har det alla inom oss. Övertygelsen springer ur egna upplevelser och känslor inför sådant som hänt förut. Även om jag inte följer alla impulser så finns känslan där av att det skulle kunna ske.

Om en människa dessutom är manisk eller väljer att åsidosätta de spärrar som finns inom var och en som inte är psykopat eller sjuk på ett sådant sätt att hon skulle beskrivas som galen om hon blott lät impulserna styra varje ögonblicks handlande.

Jag har det inom mig. Om jag drack alkohol, tog viss medicin eller knark så skulle de där spärrarna kunna åsidosättas. Men de kan även åsidosättas av retning av något slag. Förälskelse, kärlek, svartsjuka, förolämpningar, förakt och så vidare. Den som utsätts för sådant som sätter känslorna i gungning kan få 'den bäste' att tappa 'besinningen' och bli till en sorts djur.

Det är i vilket fall så det brukar beskrivas. Som ett slags 'återfall' till stenåldersmänniskan och till och med före dess. Som pantern i människan skulle falla till föga och gå till anfall mot civilisationens sätt att domptera djuret i människan. Få henne att 'som förvandlas' och bortom allt förnuft agera som i ett rus. Det är till och med så att hon då kan få 'extra krafter', i ett rus av besinningslöshet, bortom alla regler och lagar som styrt människan alltsedan hon blev just människa, anpassad allt mera till civilisationen.

Jag har det inom mig. Vi har det alla inom oss. Om allt det där som civilisation innebär åsidosätts. Då utvecklar vi med blixtens hastighet de där krafterna som åsidosätter allt vi fått lära oss om rätt och fel. Ingenting av detta kommer då längre att existera under de ögonblick eller den tid det tar att 'återfå förnuftet'.
Ibland lockar det på oss. Det suktar oss med känslan av makt och frihet. De flesta av oss håller det tillbaka och låter det bara springa fram då vi vet att det leder till någonting som får att må bra. Som i kärlek, förälskelse, sex, sport och så vidare.

En hel del religiösa människor vill ha det till att vi lockas av djävulen. Men det är bara en teori för de mer inbitet religiösa. För folk som inte tror på den förklaringen så handlar det om känslor som finns djupt inom oss och som mera styrs av retningar av våra sinnen än någonting annat. Dofter, ljud, förnimmelser, minnen, tilltal och så vidare. Det påminner om 'lusten' att köpa saker, när det övergår i ett missbruk. Lusten att göra något i överkant. Köpa, tävla, spela, dricka, äta, slåss.

Jag har det inom mig. Jag påminns varje dag om där känslorna som, om de blott finner sin arena, kommer att störta mig in i ett sorts handlande, ett beteende utan återvändo tills känslorna fått fullständigt utlopp och pantern i mig blivit tillfredställd, har lyckats fälla sitt byte och grymtat eller ropat ut sin seger. Likt en förälskad vill ropa ut sin kärlek från ett tak så hela världen kan få vetskap om detta under.