Sittandes med huvudet nedlutat lyfter jag plötsligt min blick
jag ser kniven, jag vill röra den.
Men låter den vara.
Ett bildspel dyker upp i mitt huvud,
jag reser mig upp,
greppar kniven,
tvekar,
darrar,
svettas,
men så plötsligt!
Kniven i min handled,
med kraft. Jag ramlar, skriker, sprattlar.
Tar tag i min arm, tittar på den.
Drar sakta ur kniven, mina ögon brinner.
Mina fötter sparkar och mina muskler spänns.
Blodet forsar likt ett vattenfall.
Sakta stannar allt in,
har inte rört mig på flera minuter.
Sedan får jag mitt medvetande tillbaks,
ler lite smått och tänker:
Fan vad skönt det är att leva.